
Sågfallet fick efter omregleringen av kanalen 1860 namnet Kvarnfallet.
Historik före omregleringen:
Fram till 1860-talet fanns ett spel och ett konsthjul vid Sågfallet. Dessa hjul ersattes vid omregleringen av ett konsthjul vid Jordåskärret, som fick sitt vatten via en tubledning från kanalen strax uppströms fallet.
Sågens flyttning:
Vid Sågfallet fanns, som namnet antyder, en såg. Vid omregleringen flyttades den ner till fallet norr om Krangruvan. Eftersom det mesta av sågtimret kom sjövägen över Yngen, underlättade den nya placeringen transporten fram till sågen avsevärt.
Konstgången till Guldkakegruvan:
Den konstgång som ritats på förslagskartan inför kanalbygget, från ett hjul vid Sågfallet fram till Guldkakegruvan, har inga kvarvarande lämningar.
Kvarnens flyttning och modernisering:
Kvarnen som tidigare funnits vid fallet norr om Krangruvan flyttades nu till Sågfallet, som därefter fick namnet Kvarnfallet. År 1920 ersattes vattenhjulet vid kvarnen med en dubbelturbin på 64 hk från Aktiebolaget Finnshyttan. Den drev den moderniserade kvarnen och en generator på 65 kVA, 2000 V. Stationen lämnade normalt cirka 37 hk, ett värdefullt tillskott till gruvfältet.
Ägare: Persbergs Grufve AB
Byggnadsår: 1920-21
Flodområdesareal: 40 km²
Utnyttjat flöde: 0,6 m³/s
Fallhöjd: 6,5 m
Turbin: Finnshyttan, 1 Francis, 2 hjul, 64 hk
Generator: 3-fas, 50 Hz, 2000 V, 65 kVA
Topplast 1929: 35 kW
Produktion 1929: 60 258 kWh
Uppgifterna är hämtade från Kommerskollegium / “Sveriges utbyggda vattenkraft år 1930” / Åke Johansson, Hammarö.