Bärgning av gruvvagn Kutviken

Bärgning av en sidtippare i Kutviken

Upptäckten

Vid en kajaktur sommaren 2022 upptäckte jag en gruvvagn, en sidtippare, på botten av Kutviken, som ligger inom den norra delen av Högbergsfältets naturreservat. Sidtippare var förr en ofta använd vagnstyp på utfraktsbanorna vid gruvfälten och på olika anläggningsarbeten runt om i världen.

Planering av bärgning

Efter några dykningar konstaterades att det nog fanns en möjlighet att bärga vagnen. Jag tog då kontakt med Länsstyrelsen i Värmland för att informera mig om vilka regler som gällde vid en bärgning inom reservatet.

En ansökan om ”ensamrätt till bärgning av sjunket gods” skickades in till Länsstyrelsen i Dalarnas län, som handhar den här typen av ärenden. Ansökan skedde i samarbete med bygdegårdsföreningen ”Vi i Persbergsbygden”, med mig som projektledare.

Försök och bärgning

• Sommaren 2023: provlyfte vi vagnen (bild 1) för att testa utrustningen. Vagnen visade sig inte vara så tung som jag först trott, eftersom den till stor del hade sjunkit ner i bottenleran.

• Sommaren 2024: vagnen bärgades och fraktades sjövägen till Malmbergsviken, där Johan Knutsen mötte upp med sin kranbil och körde vagnen till Tallnäsvägen. Där tvättades och rostskyddades den.

• Hösten 2025: vagnen fraktades tillbaka till Högbergsfältet och ställdes upp i Tilas stoll som ett minnesmärke över alla de människor som under århundradena vid Persbergsbygdens gruvfält funnit sin utkomst, samt över de som där mötte en våldsam och tidig död.

Vagnen

• Bild 6 visar en sidtippare med samma konstruktion som den bärgade vagnen.

• Lastkorgen på ”Kutviksvagnen” saknas.

• Vagnen har bromsar på båda axlarna. Längst bak fanns en plattform där bromsaren stod och skötte bromsningen med hjälp av veven.

• Denna typ av vagnar var vanliga på de rutschbanor som fanns på Högbergsfältet.

• På bild 3 kan man i änden av vagnen, närmast kameran, se en bit av en avsliten lina, vilket kan vara en ledtråd till att vagnen använts på en rutschbana. Hur den hamnat i Kutviken lär vi nog aldrig få reda på.

Historiska referenser

Harald Carlborg, i Persbergs Malmtrakt sid 371, skriver om rutschbanan vid Krangruvan, troligen år 1856:

“Den var enkelspårig och den tömda vagnen uppfordrades av en av den nedåtgående fulla vagnen uppdragen motvikt.”

Denna beskrivning stämmer väl med Anton Sjögrens ritning, en konstruktion som troligen användes även vid Högbergsfältets gruvor.

Bild 7 visar ritningen till rutschbanan, förvarad hos Värmlandsarkiv.

Läs mer

Följ länken och läs om Krangruvans järnväg, på sidorna 1–5. Det är intressant att läsa om problemen vid bromsningen av de lastade vagnarna, kanske en förklaring till den avslitna linan på vagnen.