Limtjärnsfältet – tekniska lösningar vid gruvorna

Vid Limtjärns fältet finns flertalet gruvor men vid tre av gruvorna finns extra intressanta tekniska lösningar, vid Nyårsgruvan en ”Järntrådskonst”, Limkärnsgruvan med sin ”Luftväxlingmaskin” och vid Bergmästargruvan en ovanlig metod vid ”Jordrymmning”, vid dåliga markförhållanden, ner till berget inför en schaktsänkning. Här följer en beskrivning av de tekniska lösningarna.

Nyårsgruvan

I Jernkontorets annaler år 1866 kan man läsa om en av L.M. Larsson framdragen 600 meter lång konstledning till Nyårsgruvan, istället för trästänger användes järntrådslina för att överföra kraften fram till gruvan. ”Järntrådskonsten” kopplades på den befintliga konsten vid Nya Limkärnsgruvan. Bild 4 visar järntrådskonstens dragning fram till Nyårsgruvan.
Jernkontorets annaler 1866.

Limtjärnsgruvan

År 1862 togs under L.M. Larsson ledning en ”Luft-vexlings-machin” i drift vid Limkärnsgruvan, den drevs av den befintliga konsten och sög bort ”skämd luft” från gruvan. Bild 6 visar luftväxlingsmaskinen.

Maskinen hade en enkel och tillförlitlig konstruktion med få rörliga delar, den drevs av konstens upp och nedåtgående storstång (märkt k). Storstången gick ner i gruvschaktet och var ansluten till varje pumpsättning. När den inre cylindern (f) lyftes upp bildas ett vacuum i cylindern och ventilen (d) öppnas och den ”skämda” luften sugs genom röret (a) som går ner i gruvan, in i cylindern. När storstången vänder och cylindern sänkes ned så stänger ventil (d) och ventilen (g) öppnas och den ”skämda” luften pressas ut ur cylindern. Cylindrarna b, öppen i toppen och f, öppen nedtill, är fyllda med vatten som visas på bild 6.
Jernkontorets annaler 1855.

Bergmästargruvan

Gruvan fick behövlig kraft från konst och spelturbinen vid Skribotjärn (bild 2), man förlängde de till Nya Limtjärnsgruvan redan framdragna konst och spelledningarna med ca: 300m.

Utdrag ur Relationerna

I ”Utdrag af Relationerna om Filipstads Bergslags grufvor” kan man läsa följande om Bergmästargruvan:

• 1865: En ånyå upptagen grufva, som befanns innehålla en malmrand om ca: en famns bredd. Malmen ligger å en del ställen i kalk och är vacker och ren, men af ej särdeles stor tillgång.       1880 tunnor uppfordrade.
• 1866: Afsänkt på en smal men ren malmrand, som mot årets slut synes minskas. Under året erhållits 1751 t:r malm.
• 1867: Grufvan ej under året arbetad.

Jordrymmning vid Bergmästargruvan

Här följer en avskrift av ett dokument som jag hittade i Jernkontorets annaler 1865, som beskriver hur ”jordrymmningen” gjordes vid Bergmästargruvan.

I fig 3 och 4 visas en byggnad för jordrymmning, eller ett så kallat timmerkar vid Byggmästaregrufvan. Af ett der förut upptaget schakt visste man, att jordlagrets djup utgjorde omkring 40 fot (ca:12m) samt att detsamma 15 a 20 fot under jordytan var mycket löst och derjämte genomskuret af vattenådror.

För att igenom jordlager af sådan beskaffenhet lämpligast nedkomma till berget, förfors på följande sätt: — Först uppschaktades jorden ur det öfversta fastare lagret till 18 fots djup och nedsattes deri en tub af täljda slanor af 30 fots längd, hvilka på insidan erhöllo stöd genom insatta plankringar.

Allt efter som gräfningen sedan fortgick, ned ramades slanorna en och en i sender med stora släggor, så att deras nedre ändar alltjemt befunnos på lika djup med schaktets botten. Sedan härmed fortfarits, till dess att slanornas öfre ändar kommo i jordytans plan, nedsattes innanför den andra en annan tub med sina ringar och förfors med ned ramningen af denna på lika sätt som förut, tills nedra ändan träffar berget.

Byggnader för dyligt ändamål hafva förut vanligen utförts fyr- eller åttakantiga och af liggande timmer, men af lätt insedda skäl bör så väl den runda formen gifva mera styrka åt byggnaden, som neddrifningen af det stående virket medföra betydligt lättnad i utförandet, synnerligen vid genomgång af lösare jordhvarf.
(Yttre träkarets diameter är ca: 7,5 meter).

 

Ledare för spellinan

Fig.5(5) visar en af de vid samma grufva uppsatta ledarne för spellinan. — För att bereda utrymme för gjutjärnsrullen och infästningen åt axeln till densamma, är stolpen klufven i öfre ändan, och dess sidostycken utvidgade genom tvärstycket och takplattan, på samma gång som de hophållas genom jernringarna och. Styrjernen hindra linan från att glida ned mellan rullen och sidostyckena.

 Fig.5(6) visar rullen i genomskärning: denne löpe på axeln af stål, svarfvad, och med ena enden fyrkantig för att hållas stilla. I rullens centrum är in gjutet ett lag babbits metall i afsigt att minska nötningen och göra gången lätt.

Smörjhål är dessutom upptaget vid i midten af centrumet: Det tunna godset utfaller vid gjutningen ganska hårt och bör derföre bättre, än vanligen är fallet motstå nötningen genom linan, hvilken åter möjligen skyddas för samma olägenhet genom rullens lätta gång.

Genom, till Jernkontorets annaler, bifogade länkar kan du hitta originalritningen och tillhörande beskrivningar.
Längst till vänster på originalritningen från Bergmästargruvan visas en schakttätning på Malmön i Långbanssjön, vill du läsa om projektet på Malmön finns en länk bifogad.