Laddar...
Nygruvan – upptäckt och tidig historia
Nygruvan upptäcktes år 1680 av bergsmanssonen Sven Olofsson från Gåsborn, med hjälp av en från bergmästaren lånad gruvkompass.
Den nya fyndigheten kallades först Nya Pedersbergsgruvorna, men fick senare namnet Nygruvan och tillhörde Högbergsfältet. Gruvan övergavs år 1875.
Konstgången 1771
För att klara länshållningen byggdes år 1771 en 2 751 meter lång konstgång från ett konsthjul i Yngshytteälv fram till Nygruvan. Denna anläggning var nödvändig för att kunna pumpa bort vatten och hålla gruvan i drift.
Hästvind vid Nygruvan (1683)
I 1683 års relation förmäler bergmästaren att han låtit förfärdiga en hästvind till Nygruvan. Vid samma års höststämma fick gruvfogden order att beställa en hästvindslina vid Hennickehammar:
”… att vinden nu utan all dröjsmål till gångs kommandes varder.”
(Persbergs Malmtrakt, Harald Carlborg, sid. 242)
Not: Hästvindslinorna bestod på den tiden av järnkedjor. De var så tunga att de gjordes kraftigare längst upp och avsmalnande mot djupet för att klara sin egen vikt.
Jakten på en ny socknegruva
När Högbergsgruvan övergavs 1674 på grund av svårigheter med brytning och länshållning, började man söka efter en ny socknegruva.
(I en socknegruva ordnades brytningen gemensamt för hela gruv- eller bergslaget. Den benämndes senare även Odalgruva.)
Hallgruvan (1674–1676)
Man fann ett nytt malmstreck vid Odalfältet, benämnt Hallan. Efter avrymning och undersökning såg fyndigheten lovande ut, och Hallgruvan utsågs till ny socknegruva.
Men redan 1676 visade det sig att Hallgruvan inte motsvarade förväntningarna, och sökandet efter en ny socknegruva fortsatte.
Jordbergsåsen (1676–1679)
Valet föll på Jordbergsåsens gruvor. Gruvan:
”Gåvo 1678 en synnerligen apparens till god och ymnig malm.”
Men tillståndet var kortvarigt. Att utse Jordbergsåsen till socknegruva ansågs djärvt eftersom brytning i vissa delar redan 1672 hade förbjudits på grund av:
”vanartige och bräckte”, rödbräckt malm
(Rödbräckt malm innehåller svavel, vilket gör järnet sprött och odugligt till smide.)
År 1679 konstaterades:
”… emot många förbud är missbrukat vorden så att otaligt elakt järn på åtskilliga hyttor här i bergslagen förspörjes bliva därav tillverkat …”
Bergslaget uppmanades att välja en annan socknegruva. Nu stod man återigen utan fungerande huvudgruva.
Räddningen – Nygruvan (1680)
I juli 1680 hittades en ny malmkropp öster om Odalfältet. Fyndigheten kallades först Nya Pedersbergsgruvorna, men fick senare namnet Nygruvan och tillhörde Högbergsfältet.
Efter att bergmästaren frågat Bergskollegium om tillåtelse utsågs Nygruvan till ny socknegruva, vilket gav bergslaget en stabil huvudgruva.
