
Foto: Greta Bronell.
Följande beskrivning över gruvorna på Getöns norra del är författad av ” Waldemar Carlgren. Behörige gruvmätare” år 1917. Carlgrens uppgifter skiljer sig en del från vad Harald Carlborg uppger i Persbergs Malmtrakt.
Beskrivning.
Belägna på Getön i sjön Yngen, 2,2 km från Persbergs gruvfält i Färnebo socken, Värmlands län.
Getö Stora Silvergruva: upptogs 1859, arbete till 1863.
Norra Getögruvan: upptogs 1907, obetydligt arbetad.
Huvudbergarter: granulit, kalk, dolomit, skarn.
Kalk och dolomit bildar öns huvudmassa och fortsätter ut i sjön Yngen mot S.O.
Skarn förekommer som mellanlager mellan granulit och kalk, likt Persbergsfältet.
Malmer: bly- och kopparmalmer samt järnmalm, bundna vid skarnet.
Specifika malmtyper:
Blyglans (galenit)
Kopparkis (kalkopirit)
Blandade malmer; ibland blandning med järnmalm och magnetkis
1862: Malmfångst med 10 man:
287,5 ton blyglans
61,9 ton bättre kopparmalm
348,7 ton sämre kopparmalm
524,6 ton vasksylta
Blyhytta byggdes; 5,1 ton bly erhölls innan man pausade driften.
1863: Minskad produktion, 164,7 ton blymalm, 272,6 ton kopparmalm, 4037,3 ton lösbrutet berg. Gruvan lades ner vid årets slut.
1891: Gruvan inmutades igen, nya utmål 1895.
1908–1909: Försöksbrytning:
115 ton blymalm, 22,1 % bly, 110 g silver/t
60 ton bly
Kopparmalm 1,06 % koppar, 13 % bly, 90 g silver/t
70 ton kopparmalm, 3,2 % koppar
570 ton vasksylta, 0,74 % koppar, 7,8 % bly
Kopparförande skarn uppträder till 3,2 m bredd.
Malm med 10–11 % koppar erhölls vid försöksbrytning.
Gruvorna låg nere från 1909, upptogs hösten 1915, brytning startade nyåret 1916.
Plan: anrika malmen vid Torskbäckens anrikningsverk vid sjön Yngen.
Ägare: Getö Nya Gruvaktiebolag
Avskrift: Torbjörn Nordwall.
Originalbeskrivningen finns under skannade texter.