Pajsbergs gruvfält

Till Pajsbergsfältet räknas förutom Harstigsgruvan, inom Harstigsgruvans utmål även Flaksgruvan, Björkgruvan, Olov Jansgruvan, Jon Jansgruvan och Pajsbergsgruvan, alla inom Pajsbergsgruvans utmål.

Pajsbergsgruvans utmål lades ut den 10 sept 1883, ägare till utmålet var Josef M. Berglund.

Kortfattad beskrifning till kartan öfver Pajsbergsgruvan i Fernebo socken i Wermlandslän

Grufvan är belägen invid norra änden af den östligaste af de norrut från sjön Yngen inskjutande vikarna.

Omgifvande berget är kalksten utgörande en sydlig fortsättning af det kalkstensområde, vari grufvorna i Långban äro belägna. Med dessa grufvor har de ifrågavarande äfven det gemensamt, att de förer Blodstens och Manganmalm (Hausmanit), hvilka båda sorters mineraler tillgodogöras.

Grufvan upptages från ödesmål år 1884 och har arbetats till inemot slutet af år 1887, då den nedlades, emedan manganmalmen, på hvilken i synnerhet grufvans drift grundades blivit förtryckt och den återstående jernmalmen under nuvarande förhållanden ej ensamt lönar sig att tillvarataga.

Manganmalmen har funnit användning dels såsom tillsats vid besemerbeskickning i närliggande masugnar, dels vid glastillverkning.

Berg och vatten hafva uppfordrats medelst en mindre ångmaskin.

En äldre karta har i åtkomliga delar blifvit afmätt af undertecknad, som äfven verkställt den sista kompletteringen.

Persberg i Februari 1888.
P. Öberg

Avskrift T Nordwall, originaldokumentet finns under texter.

Från ”Utdrag af relationerna om Filipstads Bergslags grufvor från och med 1880 till och med 1895” (sidan 71)

1884

Avsänkning har skett i gamla gruvan på därvarande ringa blodstensmalm, som har samband med manganmalmen. Huvudsakliga arbetet har ägt rum för vinnandet av sistnämnda malm, som här likasom i Långbansfältet förekommer tillsammans med järnmalm. Huruvida gruvan skall kunna med fördel brytas, beror således på den mängd av manganmalm, som därvid kan vinnas.

1885

Gruvan hade i september en längd av 36 m samt en medelbredd av på bottnen av 3,6 m.

Malmlagret har en strykning i nordväst och sydost med sidostupning åt sydväst samt tydlig fältstupning åt nordväst.

Å den sydöstra delen av bottnen finns järnmalm efter ungefär halva bottnens längd och i den nordvästra delen manganmalm (hausmanit).

Förhållandet mellan båda malmslagen kommer likväl antagligen att växla hädanefter som hittills.

För att stärka väggen är i sydöstra gaveln på 53,5 m djup ett band avsatt.

Årsbrytningen har visat gott resultat, då manganmalmen har högt värde relativt till järnmalmen.

Upp i dagen i samma sträckning som gruvans rum men närmare sjöstranden har en vittrad och mycket lös manganmalm blivit blottad.

1886

Gruvans botten har under året blivit avsänkt till 74 m djup.
Manganmalmen synes hava något tilltagit och järnmalmen minskat.

Det uppfordrade berget har lämnat 52,11 procent malm, därav 34,87 procent järnmalm och 17,24 procent manganmalm.

Resultatet av årets brytning har varit god.

1887

Då järnmalmen under året tilltagit och manganmalmen avtagit, inställdes arbetet den 1 december.

Gruvan var då 114 m djup med en malmbotten av 19,6 m längd och 2–2,4 m bredd.

Den sydöstra delen av bottnen bestod av järnmalm och den nordvästra till en obetydlig del av manganmalm.

Renskrivet av Jan Kruse 2024-04-16.
Stavningen har moderniserats.

Parkering vid gamla väg 63, ca 100 m söder ut från husen vid Prästbacken.