
I början på 1860-talet började ändlösa linor att användas för att överföra kraft över långa avstånd, som kraftkälla användes då vattenturbiner.
När turbinen vid Gåsgruvefallet ersattes med ett konsthjul, är det troligt att man då tog tillvara fallhöjden vid Nyhyttefallet genom att gräva en 200 meter lång kanal och flytta turbinen dit.
Det krafttillskott som turbinen lämnade var säkert mycket värdefullt vid den tiden. Om det var turbinen från Gåsgruvefallet, hade den en effekt på 4 hk och var en Fourneyron-turbin.
Benoit Fourneyron (1802–1867) uppfann den sk Fourneyron-turbinen år 1827.
Om när anläggningen vid Nyhyttefallet byggdes finns inga uppgifter, troligen under mitten av 1860-talet, för att driva den 1300 meter långa linledningen fram mot Gåsgruvefallet.
Frågan är om ledningen fortsatte förbi fallet fram till gruvfältet, eller om den kopplades ihop med konsthjulet.
På dagbladet över Järnvägsgruvan 1886 är en spelledning inritad. Det kan vara så att turbinen vid Nyhyttefallet stod för spelkraften, och konstkraften kom från Gåsgruvans konsthjul.
När man går längs kanalen, slås man av vilken möda som lades på att skaffa kraft till gruvorna.
På bilderna 7 och 8 ser man ritningar över turbinanläggningen.
Följ bifogad länk: ”Järnvägsgruvan” för en utförlig beskrivning över linledningen.