Yngshytteområdet
Tidig bergshantering och hyttor
Wermlands berg, eller Wermlands bergslag, fick sina första privilegier utfärdade av konung Erik av Pommern den 16 april 1413.
När den första hyttan anlades vid Yngshytteälven finns det inga uppgifter om. Däremot omnämns platsen i Gustav Vasas jordebok från år 1540. Där anges fem bergsmän – Sigurd Månsson, Håkon Torsson, Jöns Månsson, Lasse Jönsson och Önder – som tillsammans skattade 900 osmundar.
Den övre masugnen drevs fram till år 1689. På grund av den stora vedbristen som rådde vid denna tid lades den ned till förmån för gruvbrytningen vid Persberget.
År 1614 (enligt Björkenstam) byggdes ytterligare en masugn – den nedre. Denna lades dock ned redan år 1654.
Hammare och bränder
Den övre hammaren anlades år 1621 och var i drift fram till år 1680, då den förstördes i en brand. Den återuppbyggdes aldrig.
Den nedre hammaren byggdes år 1639 och var i drift fram till senare delen av 1670-talet.
Enligt Värmlands Brandhistoriska Klubb brann den nedre hammaren ned år 1680. Sommaren 1681 brändes även den övre hammaren vid Yngshyttan.
Önigeshytta (Yngshyttan) år 1654
Beskrivningen från år 1654 ger en bild av verksamheten:
Önigeshytta hade sitt vattenfall från Gårsjön, med tillrinning från Stora Gårsjön, vilket gav en god vattentillgång. Nedanför fanns två masugnar.
Skogen var dock kraftigt utarmad, särskilt på grund av behovet av gruvved, som även fick köpas in utifrån. Ängsmarken var liten och åkermark saknades. Malmen hämtades vid denna tid från Pedersberget.
Den nedre masugnen var övergiven, och dess ägare använde i stället den övre när de ville blåsa. Hyttan beskrivs som gammal.
Den övre hammaren var cirka 30 år gammal och skattlagd för två skeppund stångjärn. Tidigare hade den två härdar, men nu endast en. Den kunde smida upp till 100 skeppund per år, förutsatt att tillgången på kol och järn var god.
Den nedre hammaren var 12 år gammal, byggd med två härdar men i drift med endast en. Den var inte skattlagd. Ägarna – bergsfogden Jon Pedersson och nämndemannen Nils Pedersson – saknade andra resurser än sin egen hytteskog för att försörja verksamheten.
Källa: Avskrift ur “Svenska bergverkens uppkomst och utveckling” av J. O. Carlberg, professor i bergvetenskap.
Yngshyttan efter hytt- och hammartiden
Mellan den norra delen av Gubbdammen och Yngen har omfattande verksamhet bedrivits genom århundradena. Förutom masugnar och hammare har det funnits flera konsthjul, en sprängämnesfabrik, slaggstamp, kalkugn och en silverhytta.
År 1754 byggdes ett mindre hjul strax norr om Gubbdammen. Det försåg Mossgruvan med kraft via en 112 meter lång konstregla. Hjulet klarade dock inte att hålla undan vattnet, och gruvan lades ned år 1758.
Detta fall kom troligen senare att användas för Jordåsen/Gustav-Adolfgruvans konsthjul, som byggdes år 1767.
Vattenanläggningar och kartor
På karta (1) visas de kraftanläggningar som fanns i Yngshytteälven före år 1820, då Persbergs kanal byggdes.
De anläggningar som markerats på karta (2) återfinns via menyvalet “Kartnavigering”.
De två nedre hjulen på karta (3) är följande:
För att förse det nya hjulet med vatten ändrades vattenvägen. Den anslöts till Yngshytteälven strax uppströms Gubbdammen, och utflödet i Yngen flyttades därmed från Malmbergsviken till Yngshytteviken.