Laddar...
Efter en promenad genom Tilas stoll kommer du ut i Krakbogruvan, gruvan arbetades från mitten av 1750-talet, i perioder, fram till år 1905 och var den näst sista gruvan som var i drift på Högbergsfältet. Vid nedläggningen hade den ett djup av ca: 103 meter.
Teckningen på bild 1 visar en imponerande timmerkonstruktion över gruvan, den bär upp konstgången där den byter riktning och går vidare ner i gruvan. Riktningsändringen sker över en vinkarm, här i trakten kallad för ”doppare”, den del av konstgången som går ned till gruvans botten benämns storstången. Konstkraften kom från Braskefallet vid Flintkärret, ca: 1200 meter från gruvan.
Från Jernkontorets Bergwerks lexicon:
Storstång (Schachtgestänge) vid vattukonster är den på vinkarmen hängande stången, som går ända ned i konstschachtet, och hvarvid de smärre sugstängerne äro häftade. Se Bij Tab. III Fig. 1, H, samt Tab. IV Fig. 1, H.
”Krakbogrufvan: I dagen måste malmen varit ganska mäktig emedan gången till 3 famnars djup och fyra famnars bredd är bruten på 47 famnars längd. Ifrån förenämnde djup är gruvan delad i 4 sänkningar med 2 á 3 famnars mellanband.
År 1754 var grufvans djup 13 famnar (ca:23m).”
Avskrift: Svenska Bergverkens Uppkomst och Utveckling, af J. O. Carlberg Professor i Bergvetenskap.