Laddar...
En gruva som bröts med stora problem pga det dåliga berget med ständiga ras och det starka vattentilloppet. År 1859 inträffade ett större ras vilket gjorde att ett nytt schakt måste drivas, man började omedelbart med schaktsänkningen och på sommaren 1864 fick man genomslag med den igenrasade delen av gruvan.
Om du följer den bifogade länken så hittar du intressant läsning där Anton Sjögren redogör för de svårigheter som måste lösas under arbetet med den förstärkningsförtimring som erfordrades för att förhindra nya ras.
År 1852 fick gruvan konstkraft fån hjulet söder om Gubbdammen, år 1862 togs det nya Lindbergshagefallet i drift, då fick gruvan både spel och konstkraft därifrån. Gruvan lades ner i juli månad 1871, det var det tilltagande vattentilloppet och den stora timmeråtgången som bidrog till gruvans nedläggning. Gruvan var vid nedläggningen 142 m djup.
Här följer en redogörelse över ett vindspel konstruerat år 1862 av L.M. Larsson, spelet anskaffades för att underlätta det omfattande byggnadsverk ( bild 2 och 3) som stöttade det rasbenägna berget i gruvan.
”För nedskickning af timmer i Lindbergshage grufvan uppgjorde jag ritning till ett vindspel för handkraft, hvilket då det visat sig ändamålsenligt, bör med några ord böra omnämnas. Konstruktionen är i det hela lika med ett vanligt vindspel med dubbel utvexling, hvarvid första axeln med en vev på hvardra ändan i sina lager skjutas så mycket fram och tillbaka att den kommer i och ur ingripning med kugghjulet på mellan axeln; vid detta kugghjul är angjuten en brömsskiva af 3fots diameter och 4 tums bredd; linkorgen har centra, armar och ringar af jern, med en kuggring, med en kuggring af 3 fots diameter angjuten vid ena sidoringen och bana af träd, äfenledes af 3 fots diameter, för att derå kunna använda en fintrådig jerntrådslina, vilket till dato visat sig kanska uthållig. —- Vid begagnandet utspelas stocken öfver gruföppningen hvarefter vefaxeln förskjutas och nedfirningen sker ensamt med brömsen, hvilket med lätthet skötes af en man.”
Avskrift från Jernkontorets annaler, TN.