Eld och luftmaskin vid Storgruvan

                                                                                                                                                         Karta från 1731 reviderad av E. Geisler 1769. Kommerskollegii gruvkartor, Riksarkivet. Foto: Kurt Eriksson, RA

 

Den 3 maj 1768 togs Eld och Luft maskinen vid Storgruvan i drift, men redan 1770 började problemen med att vissa delar började bli slitna och att maskinen därmed var svår att hålla i driftdugligt skick. Maskinen togs ur drift 1772 och nedmonterades 1780 och låg sedan upplagd innan den år 1800 av Jernkontoret såldes till Höganäs stenkolsbolag.

I sin dagbok över kronprins Gustavs bergslagsresa 1768 lämnar D Tilas följande beskrivning  över maskinens funktion..

 

>>Driften härrörer af en kokande wattukiettil, hwaraf ångan igenom et rör stiger in i en perpendiculaire cylinder och drifver up en piston eller lock, som åter wid kalltwatns insläppande faller neder… och wid samma Piston är Regeringsverket combinerat, som medelst Pistonens stigande och fallande drifwer wattukonsten och Pumparne.

Kannans uppåtgående rörelse åstadkoms sålunda av ångan och väl även av pumpstängernas vikt, under det att dess nedåtgående förorsakas av atmosfärstrycket vid ångans kondensation.>>

 

Efter en tids drift uppstod problem med sprickor i berget under maskinen,  som stod uppställd invid gruvbrädden på östra sidan av Storgruvan. För att förhindra att maskinen rasade ner i gruvan, slog man ett >>valv eller parabol>> med över 20 m spännvidd av grova timmerstockar mellan västra gruvväggen och det ”skut” (stort stenblock) som  hotade att lossna och dra med sig maskinen ner i  djupet. Valv och skut är inritat på gruvkartan, man ser vid a vad som troligen är en förtagning i berget som förhindrar att skutet glider nedåt och att valvet förhindrar att det tippar ut. Man kan inte låta bli att förundras över hur man lyckades med dessa byggnationer över avgrunden, med dåtidens tekniska hjälpmedel, det fodrades nog att man var både listig och orädd för att lyckas.

Uppgifter från Persbergs Malmtrakt Harald Carlborg.

.

 

”Detalj ur en karta över Storgruvan och Kåfstöten, Persbergs järnmalmsfält. Detaljen visar den eld-och luftmaskin som installerades vid gruvan och togs i drift i maj 1768. Ångmaskinen bekostades av bruksägare i Värmland och uppfördes med medel som Jernkontoret förskotterat. Bergskollegium intresserade sig för projektet och beställde genom handelshuset Jennings & Finlay alla viktigare delar till maskinen från firman Carron Company i Skottland.

En skotsk byggmästare införskrevs för att montera ångmaskinen. Driften var tillfredställande de första åren, men 1771 och 1772 inträffade flera driftstopp. Vissa delar av regleringsmekanismen hade förslitits. Maskinen slukade stora mängder ved och besannade vad ångmaskinens kritiker hävdat: >> Ångmaskinen behöver en järngruva för sin tillverkning och en kolgruva för sin drift.>> På 1780-talet monterades ångmaskinen ned och 1800 såldes den till Höganäs stenkolsgruvor och för att där på nytt tagas i drift.

 

Då Johan Holmstedts manuskript vid sida om Triewwalds tryckta beskrivning är den mest fullständiga, som finns på svenska språket om en atmosfärisk ångmaskin, och så noggrant beskriver just maskinen vid Persbergs Storgruva, återgives den här in extenso. Den förklaras väsentligt av de förstorade detaljerna från en i Gruvkartekontorets arkiv (Kommerskollegium) befintlig karta över Storgruva år 1769 upprättad av Er. Geisler, på vilken karta på maskinen ganska detaljerat inlagts.

 

Den som vill tränga djupare in i detta intressanta ämne hänvisar jag till förteckningen över litteratur och manuskript i slutet av denna uppsats, vars väsentliga uppgift endast varit att fästa uppmärksamheten vid maskinen i Persberg och att återge en på svenska avfattad beskrivning över en atmosfärisk ångmaskins konstruktion och arbetssätt.”

Avskrift: Originaldokument Torsten Althin

 

 

Utdrag ur Johan Holmstedts ” Beskrivning om Eld Och Luft Machinen vid Persbergs Storgrufva i Wermeland och Philipstads Bergslag.”

 

>>Stora Kjettelen är af 2/8 dels tum (6,2 mm) tjocka järnplåtar hopsmidder, och i hvarje skarf med täta naglar sammanbunden. Kjettilens storlek är 15 fot (4,45 m) i diameter hvaräst den är vidast, 6 fot 3 tum (1,86 m) hög från bottens cavitet till taket.>>

 

>>En cylinder af jern guten i Schottland, vid Carrons bruk 11 fot 3 tum (3,3m)lång , och 45 tum (1,1m)i diameter >>

 

>>Sjelfwa Storgrufwan till hwilken Eld och Luft machinen är tillämnad draga upp wattnet utur , är 450 fot, eller 75 famnar (Ca:140m) djup.>>

 

>>Kraften som Persbergs Eld och Luft Machin äger, är jämnlik till en tyngd av 84 Skeppund, 5 Lispund 12 pund (ca: 1500kg) vigt, och denna kraften grundar sig på atmospherens eller luftkretzens tyngd havar med alla kroppar här på jorden, å alla sidor, och i alla directioner  blir tryckte och pressade.>>

 

>>Den stora bomen eller wectis är 29 fot (8,6m) lång, 3 fot (0,9m) hög och 2 fot (0,6m) bred, väl ihopfogader af 6 furubjelkar, med 18 skrufbultar igenom, och lika så många ringar påskrufvade omkring, ligger på sin axel af stångjern 5 tum i 4 kant, och 3 tum rund på bägge ändar, hvilken ligger uti twenne af metall gjorda bössor, infogade uti ekekubbar, äfven är på båda änderne af wectis är två stora qwadranter af ek, på ena af bemälte qwadrant inom huset, och mitt öfver cylindern, är en stark jernkedja giord, liknar en urkedj, hvar vid Piston schancern är fasthakader.

Wid andra ändan af stora wectis, eller åt gruvfan , är äfven wäl en kedja på lika sätt giorder, och på den 2:ne ringor i nedra änden, uti hvilka ligga en trin ståck om 8 tums diameter hvar pumpstängerne med jernlås äro fästade som höra till sättningarne nere i grufvan.>>

 

>>Hela machins huset, är byggt af tegel och synes wara wäl nog: men har den olägenheten, att af den ångan som dels dambas bort, dels kommer från snyftin ventilen fuktar så huset, det hvarken rappning eller sjelfva teglet kan stå länge emot, tyckes således efter min tanka orätt, ty om huset woro bygdt af wår fasta gråsten som finns här på orten, kunde det tråtsa tiden.

 

>>Effecten som machinen giör, räkna mera än 5 fots reest, och änskönt machin värkligen giör 14,15,16 slag eller lyftningar om minuten, will jag ändå allenast beräkna 14 Lyftningar. Machinen uppfordrar  således inalles på dygnet med jern pumpsättningarna 6288 Tunnor (ca: 790 m³)watten, efter 48 kannor på tunnan räknad, äfwen gjorde jag en tillökning, straxt vid min hemkomst, af trädpumpar i grufvan om 6 tums diameter, dem vi hafwa nyttjat ända till nu, desse pumpar hafwa om dygnet uppfordrat, förutom jernpumpspiporne 4620 Tunnor (ca: 580m³) vatten. Machinen har således in alles uppumpat med båda sättningarne, hvarje dygn 10908 Tunnor(ca: 1370m³ vatten utur grufvan.>>

 

>>Eld Machinen consumerar varje på dygn 4 1/2 stafrum ved, hvart stafrum 3 alnar i högd  och bredd, vedens längd är 2,5  aln. Hela Machinen styres och arbetas av 4: ra Karlar, hvilka byta hvandra utaf dygnet.>>

Avskrift: Originaldokument Johan Holmstedt.

 

1 Stafrum är : 1,78 x 1,78 x 1,42 = 4,5m³ x 4,5= Ca: 20m³/dygn.