Bärgning av gruvvagn Kutviken

Vid en kajaktur sommaren 2022 upptäckte jag en gruvvagn, en sk sidtippare, på botten av Kutviken som ligger inom och i norra delen Högbergsfältets Naturreservat. Sidtippare var förr en ofta använd vagnstyp på utfraktsbanorna vid gruvfälten och på olika anläggningsarbeten runt om i världen.

Efter några dykningar konstaterades att det nog fanns en möjlighet att bärga vagnen, jag tog då kontakt med Länsstyrelsen i Värmland för att informera mig om vilka regler som gällde vid en bärgning inom reservatet. Jag skickade in en ansökan om ”ensamrätt till bärgning av sjunket gods” till Länsstyrelsen i Dalarnas län, som handhar den här typen av ärenden. Ansökan skedde i samarbete med bygdegårdsföreningen ”Vi i Persbergsbygden”, med mig som projektledare.

Sommaren 2023 provlyfte vi vagnen (bild1) för att testa utrustningen, vagnen visade sig inte vara så tung som jag först trott, vikten var ju svår att avgöra innan bärgning då vagnen till stor del hade sjunkit ner i bottenleran. Sommaren 2024 bärgade vi vagnen och fraktade hem den sjövägen till Malmbergsviken där Johan Knutsen mötte upp med sin kranbil och körde hem den till Tallnäsvägen, där  jag tvättade av  och rostskyddade den.

Hösten 2025 fraktades den tillbaka till Högbergsfältet och ställdes upp i Tilas stoll som ett minnesmärke över alla de människor som under århundradena vid Persbergsbygdens gruvfält fann sin utkomst, samt över alla de som där mötte en våldsam och alltför tidig död.

Bild 6 visar en sidtippare, den har samma konstruktion som den bärgade vagnen, tyvärr saknas lastkorgen på ”Kutviksvagnen”. Vagnen har bromsar på båda axlarna, längst bak på vagnen fanns en plattform, där stod bromsaren och skötte bromsningen med hjälp av veven. Den här typen av vagnar var vanliga på de rutschbanor som fanns på Högbergsfältet. På bild 3 kan man i änden på vagnen, närmast kameran, se en bit av en avsliten lina, kan ju vara en ledtråd till att vagnen använts på en rutschbana, men hur vagnen hamnat i Kutviken lär man ju aldrig få reda på.

Harald Carlborg skriver i ”Persbergs Malmtrakt”, sid 371, om den rutschbana som byggdes vid Krangruvan, troligen år 1856. “Den var enkelspårig och den tömda vagnen uppfordrades av en av den nedåtgående fulla vagnen uppdragen motvikt.” Den beskrivningen stämmer bra med Anton Sjögrens ritning och var en konstruktion som troligen användes även vid Högbergsfältets gruvor.

Bild 7 visar ritningen till rutschbanan gjord av Anton Sjögren, förvarad hos Värmlandsarkiv.

Följ länken och läs om Krangruvans järnväg, på sidorna 1 – 5. Intressant att läsa om de problem som fanns vid bromsningen av de lastade vagnarna, kanske en förklaring till den avslitna linan på vagnen.