Jordkulor

                                                                                                                            Teckning: August Johan Winqvist, 1846. Jernkontoret.

 

Ända fram till mitten av 1800-talet fick arbetarna i stor utsträckning själva skaffa sig bostad genom att bygga en jordkula på eller invid gruvfältet på en plats som, om möjligt, lämpade sig för anläggandet av en odling, potatis och kål var en vanlig gröda vid gruvfälten.

 

Fram till slutet av 1800-talet var jordkulan den bostad som de mindre bemedlade i samhället fick nöja sig med, de rymde på några få kvadratmeter ibland familjer med många barn.  När man vandrar på Högbergsfältet ser man flertalet lämningar efter jordkulor i varierande storlek. Deras utförande varierade mycket, från de enklast tänkbara som var byggda av kasserad sten från gruvbrytningen sk varp, till de som kunde kallas jord eller backstugor.

 

Jordkulan var oftast grävd i en sluttning, väggarna var invändigt av kallmurad natursten, för att få jordkulan varmare och torrare kunde man täta utsidan med mossa och förmodligen även ett lager björknäver innan jordåterfyllnaden. En del av framsidan var av trä med en dörr och kanske ett litet fönster. Golvet bestod av trampad jord och taket av rundvirke täckt med ett lager mossa som isolering, tätat med näver och ovan på denna torv.

 

För att värma bostaden fanns till en början bara en enkel härd mitt i kulan, med ett rökhål i taket och en lucka som kunde  stängas för att behålla värmen – nått liknande finnarnas rökstuga. Senare byggdes eldstäder med skorsten, murade av natursten och lera.

 

Till jordkulan hörde ingen mark, men de som var så lyckligt lottade att de kunde föda en get fick ju tillgång till lite getmjölk, vilket säkert var ett viktigt tillskott i mathållningen. Men då fick man också finna sig i att vintertid dela utrymmet i jordkulan med geten.

 

Under långa perioder levde Sveriges befolkning ett fattigt, hårt och kort liv. Under andra delen av 1700-talet var medellivslängden för kvinnor endast 37 år, för män något lägre. Det var på grund av den höga barnadödligheten som medelåldern blev så låg, överlevde barnen de första fem åren så var det inte ovanligt att man blev 50 år.

 

År 1850 började läkare och myndigheter uppmärksamma de osunda boendeförhållanden som jordkulan erbjöd. År 1870 kom Sundhetslagen, som skulle reglera bostäders hälsa och hygien. Trots detta var det nog ändå inte många jordkulor som dömdes ut som olämpliga bostäder.

 

Stor- och Krangruve bolag inrättade år 1858 ”gruvdrängstorp”, men långt tidigare förekom det att arbetarna själva byggde sådana torp på gruvbackarna. År 1786 fanns på Nygruve och Högbergets malmfält 23 st bostäder och stugor tillhöriga gruvarbetare, utom åtskilliga bostäder som tillhörde husbönderna.

 

I västra delen av Persberg bodde en gumma kvar i sin jordkula fram till början på 1930-talet, Busk-Lina.

 

.