Laddar...
Efter en promenad genom Tilas stoll kommer man ut i Krakbogruvan.
Gruvan är troligen mycket gammal. I “Relationerna om Filipstads bergslags gruvor” nämns år 1686 Nedre Högbergsgruvan, som då beskrivs som en “ödhe grufva” (övergiven gruva).
År 1694 anges gruvans längd till 16 famnar, och år 1709 till 40 famnar.
År 1754 uppges längden vara 47 famnar, och gruvan har då namnet Krakbogruvan (se även avsnittet Gruvans djup och uppdelning).
Gruvan arbetades periodvis fram till 1905 och var då den näst sista gruvan i drift på Högbergsfältet.
När brytningen upphörde hade gruvan ett djup av cirka 103 meter.
Konstruktion och konstgång
Teckningen på bild 1 visar en imponerande timmerkonstruktion över gruvan.
Konstruktionen bär upp konstgången, där den ändrar riktning och fortsätter ner i gruvan.
Riktningsändringen sker över en vinkarm, lokalt kallad “doppare”.
Den del av konstgången som går ner till gruvans botten kallas storstången.
Konstkraften kom från Braskefallet vid Flintkärret, cirka 1200 meter från gruvan.
Definition (Jernkontorets Bergwerkslexicon)
Storstång (Schachtgestänge) vid vattenkonster är den på vinkarmen hängande stången som går ända ner i konstschaktet och till vilken de mindre sugstängerna är anslutna.
Gruvans djup och uppdelning
År 1754 var gruvans djup 13 famnar (ca 23 meter).
I en samtida beskrivning står:
“Krakbogrufvan: I dagen måste malmen varit ganska mäktig, emedan gången till tre famnars djup och fyra famnars bredd är bruten på fyrtiosju famnars längd.
Från förenämnda djup är gruvan delad i fyra sänkningar med två à tre famnars mellanband.”
Källa:
Avskrift ur “Svenska Bergverkens Uppkomst och Utveckling” av J. O. Carlberg, professor i bergvetenskap.
