Laddar...
Väggruvorna.
När det gäller gruvorna på Tallnäset så är uppgifterna om gruvornas namn något förvirrande, jag har jämfört uppgifterna i relationerna, Persbergs Malmtrakt och studerat flertalet kartor och dragit mina egna slutsatser om gruvornas rätta namn.
Bild 2 visar en vy över Malmbergsviken, ett mycket intressant foto som visar både sjötransporter och gruvdrift. I förgrunden syns Nedre Väggruvans två gruvlavar, bakom den högra laven skymtar Krangruvans spelhus varifrån Nedre Väggruvan fick sin spelkraft för berguppfordringen ur gruvan. Krangruvans spelhus byggdes år 1863, år 1881 totalförstördes det av trä uppförda huset genom brand. Konstkraften till gruvan kom från Krangruvans konsthjul.
Väggruvan, eller som jag tror att den kallades tidigare Östra Tallnäsgruvan, bröts enligt relationerna redan före 1791 då den upptogs från ödesmål, den hade då ett djup av ca: 12,5 meter. Den bröts även åren 1829 – 30. Anledningen till att jag tror att den hette Östra Tallnäsgruvan är den att den tidigare, enligt Nils H Magnusson Persbergs Malmtrakt sid 190, låg inom Östra Tallnäsgruvans utmål, på bifogad utmålskarta (Bild 4) från 1854 ser du att utmålet bytt namn till Väggruvans utmål.
Under namnen Övre och Nedre väggruvorna öppnades år 1855 två nya gruvor inom Väggruvans utmål, det är troligt att det var de här gruvorna som Olof Bergström mutade in år 1854, han bodde ju i närheten. Om du följer bifogad länk så kan du läsa om hur Olofs fru Katarina upptäckte fyndigheterna och på egen hand utan Olofs vetskap började malmbrytningen. Det är författaren Åke Hasselblad som på ett fantasifullt sätt beskriver upptäckten. Där kallas de av Katarina upptäckta gruvorna för Väg och Sjögruvorna.
Övre Väggruvan.
I relationerna står att Övre väggruvan ligger blott några alnar öster om den ödelagda Lilla Tallnäsgruvan, men Lilla Tallnäsgruvan ligger ca: 120 meter längre väster ut, så det är Väggruvan som menas och som legat i ödesmål i 25 år.
År 1855 började man, i en ny sänkning, brytningen av den gamla gruvans kvarlämnade takmalm i den hängande gaveln och man fick efter ca: 11 meter genomslag med den gamla gruvan och en konst byggdes ner.
År 1856 hade den gamla gruvans botten blivit rengjord och man byggde ner konst och slangången till gruvans botten.
År 1858: Arbetet inställdes i Januari detta år.
År 1854 ansökte intressenterna i Östra Tallnäsgruvan ( Övre o Nedre Väggruvan) att få anlägga ett konthjul vid Pumpafallet, de fick tillstånd att bygga hjulet vid det ca: 2,5 m höga fallet och att bygga en 610m lång konstgång ner till Nedre Väggruvan.
Man kan inte se några lämningar efter hjulgraven vid fallet, det enda som kan tyda på att det funnits ett hjul där är resterna efter en tubledning som är synlig på västra sidan kanalbanken. Jag har heller inte hittat nån karta där konstgången från ett hjul vid Pumpafallet ner till Väggruvan är inritad. På bifogad karta från år 1863 ser man att det kommer en konst ledning från öster, troligen från Krangruvans nya konsthjul.
Nedre Väggruvan.
Nedre Väggruvan ligger ca: 54 meter mot sydost från den Övre Väggruvan, tiotalet meter väster om återvinningsstationen vid Malmbergsviken.
År 1855: ”Efter lindrig jordröjdning anträffades malmen af ungefär 1 famns bredd, på hvilken sänkning anlades och efter att sänkningen blivit så djup, att man vågade gå under, drevs i fält åt S.O., hvarest malmen fortfar att visa sig bättre, så att grufvan nu eger en längd af 10 och en bredd af 1 1/2 a 2 famnar.” (Ur relationerna.)
År 1856: Under namnet Mellangruvan gjordes en jordrymmning N.V. om den nedre gruvan, när man kom ner till berget anträffades en smal malm, men någon egentlig brytning före kom inte.
År 1860: Ett schakt drevs ner N.V. om nedre gruvans dagöppning för att få en ”bekvämare” uppfordring, schaktet kom till genomslag med underliggande ort 1862. Troligen användes jordrymningen för Mellangruvan vid schaktets placering.
År 1867: Gruvan har nu en längd av ca: 89 meter och ett djup av ca: 65 meter.
År 1870: Brytningen upphör detta år efter att malmtillgången och lönsamheten minskat under senare år.