Krangruvans spelhjul 1863

Krangruvans spelhus

Krangruvans spelhus byggdes år 1863. Spelet fick sitt vatten genom en cirka 250 meter lång kanal som började nedströms Krangruvans konsthjul.

År 1881 totalförstördes det träuppförda huset genom brand. För att minska brandfaran uppfördes ett nytt spelhus i sinnersten, även kallat slaggtegel eller bergslagssten.

Av äldre fotografier framgår att de ursprungliga hjulen försågs med vatten via en ränna. På ett fotografi av det nya spelhuset kan man däremot se att de nya hjulen fick sitt vatten genom en tubledning.

Bild 2 och 3 visar förslag till spelhjulen.
Bild 4 visar kontrollrummet, eller som det då kallades – spelkammaren.

Väggruvorna och riktningsändring av linor

Den enkla trebenslaven på bilden tillhör Väggruvorna, som fick sin spelkraft från Krangruvspelet. Spelet är den byggnad som syns bakom laven.

Som framgår går linan i riktning mot mitten av spelhuset. Detta tyder på att man troligen använde lösningen med en vridbar linskiva på taket, sådan som visas på ritningen (bild 1). Konstruktionen gjorde det möjligt att använda spelet för gruvor belägna i olika riktningar från spelhuset.

Det vanliga var annars att man använde en så kallad linbrottstol – en konstruktion där man med hjälp av ett linhjul ändrade riktningen på spellinan.

Olof Bergströms förbättring

År 1863 presenterade Olof Bergström en idé till förbättring av riktningsändringen av gruvlinor. I stället för en linbrottstol konstruerade han en pivot. Ritningen till denna visas på bild 9.

Övergång till elektrisk drift

Den 9 juli 1914 togs ett elektriskt drivet spel i drift vid Gustav Adolfs schakt, som ersatte Krangruvspelet. Det äldre spelet bedömdes då vara i ett ”synnerligen bristfälligt skick”.