Persbergs kanal – varför den byggdes
Källa: Rapport till Herrar Fullmäktige i Jernkontoret om byggnaderna och vattenledningen vid Persbergs Jernmalmsfält i Wermland, År 1820 Författare: Gustaf Uhr, Directeur och Bergs-Mecanicus Avskrift: TN
Bakgrund – det befintliga vattendraget och dess brister
Det naturliga vattendraget Yngshytte-Elf, mellan sjöarna Horrsjön och Yngen, bildade sju separata fall som sedan länge användes för kvarn, såg och gruvdrift. Dessa fall hade dock flera allvarliga brister:
- För låg fallhöjd – varje fall var endast ca 10 fot högt, trots att den totala fallhöjden mellan sjöarna uppgick till 114 fot. Resten upptogs av forsar utan nyttjbart fall.
- För stort avstånd – fallen låg långt från de gruvor de skulle betjäna, vilket krävde mycket långa konststänger.
- Höga underhållskostnader – de långa konstruktionerna var svåra och kostsamma att hålla i skick. Man hann knappt laga ett ställe innan det gick sönder på ett annat.
- Otillräcklig kraft – friktionen i de långa konstruktionerna förbrukade en stor del av den redan begränsade kraften, och de frekventa reparationerna innebar att driften ständigt avbröts.
Konsekvenser för gruvdriften
De otillräckliga konstruktionerna fick direkta följder för gruvorna:
- De viktigaste gruvorna kunde inte drivas i botten, utan tvingades bedrivas i sidoväggar eller – som i Storgruvan – i taket på arbetsrummen.
- Tillgången på konststänger minskade stadigt medan behovet ökade, vilket hotade att göra det omöjligt att underhålla de gamla konstruktionerna.
Projektets tillkomst och genomförande
| År |
Händelse |
| 1818 |
Frågan om en ny vattenledning genom gruvfältet uppstod vid Commissions-förrättningen i Wermland |
| 1818 (höst) |
Konstmästaren Bransell genomförde en undersökning |
| 1819 |
Undersökningen granskades av Gustaf Uhr, som upprättade en plan för hela projektet |
| 1820 |
Arbetet påbörjades |
| 19 nov 1821 |
Projektet i huvudsak färdigställt |
Vid färdigställandet var de nya konstruktionerna för Högbergsfältet, Storgruvan och Haggruvan i full drift, och Krangruvans konstruktionshus och hjulbyggnader var till ca ¾ färdiga. Byggplatsen för kvarnen var iordningställd och maskineri anskaffat.
Det huvudsakliga ändamålet med vattenledningen
Besparingar i underhållskostnader var alltså inte det enda – eller ens det viktigaste – syftet. Huvudändamålen var:
- Tillräcklig kraft nära gruvorna – att anlägga konsthjul med tillräcklig eller överskottskraft på platser inom gruvfältet, varifrån konstarmar bekvämt kunde ledas till vilken som helst av de omgivande gruvorna.
- Nya anläggningar – att skapa fall och byggnadsplatser för spel (till malmlastning), kvarn och såg.