
Första gången Braskegruvorna omnämns i relationerna är år 1761, som Norra och Södra Braskegruvan.
De två gruvorna hade olika intressenter men delade en gemensam dagöppning.
Redan 1762 var gruvorna sammanbrutna och hade gemensamt intresseskap.
När malmen följdes mot söder kom man under botten av Borns och Nils Torstens gruvor. För att undvika tvister om malmrätten sammanslogs gruvorna år 1795.
Från mitten av 1880-talet räknades Braske och Nils-Torstens gruvor som en och samma gruva, eftersom de var sammanbrutna. Driften vid de två sammanslagna gruvorna upphörde 1906 på ett djup av 132,8 meter, vilket markerade slutet för brytningen vid Högbergsfältet.
| År | Händelse |
|---|---|
| 1806 | Nedfördes en konstarm från Nygruvans konsthjul, beläget i Ynghytteälv ca 2 950 meter från gruvan. |
| 1815 | Besvär med konsten, som endast kunde användas en kort tid. |
| 1816 | Arbetet inställt under sommaren på grund av reparationer på konsten. |
| 1817 | Ytterligare reparationer på konsten. Hjulet och första delen fram till Nygruvan byggdes år 1771, vilket krävde mycket underhåll. |
| 1821 | Gruvan vattenfylld, troligen p.g.a. omläggning av konstgången fram till det nya hjulet vid Flintkärret, som fick vatten från den nybyggda Persbergs kanal. |
| 1841 | Ny konstbyggnad påbörjad. |
| 1842 | Nya konsten klar. |
| 1849 | Gruvan tömd på vatten. Ett nytt schakt börjar brytas från Bornsgruvans botten för att få en rak och effektiv uppfodring. |
| 1852 | Det nya schaktet klart. |
| 1859–1880 | Inget arbete förlagt till gruvan. |
| 1882 | Konsten frambyggd till nya Braskeschaktet. |
| 1883 | Kommunikationsort drevs från Tilas stoll fram till Braskeschaktet, ortens längd 24 meter. |
| 1884 | Braskeschaktet utvidgades för konstens, uppfodringens och stegvägens behov. |
| 1890 | I arbetsrummet Tippu Tip på 53–57 m afv drivs en väggstross i västra väggen. På 106 m afv är orten Zanzibar drifven under Krakbogruvan mot Sjögruvan. |
Gruvan arbetades under senare hälften av 1700-talet och första hälften av 1800-talet.
År 1858 nedlades den på grund av brist på malm.
Under de sista åren innan undersökning tömdes gruvan återigen från vatten och berg för att kunna inspekteras. Undersökningen visade att gruvan vid nedläggningen var nästan malmtom, vilket även framgår av relationerna.
Ägare och uppfordring:
Högbergets gruvor ägdes av Persbergs grufaktiebolag.
Berg- och vattenuppfordring skedde via två vattenhjul belägna 1 200 meter från gruvan.
Kartor:
Äldsta kartan upprättad 1784 av A. Polheimer.
Den nya kartan är upprättad efter kontrollmätningar av P. Öberg.
Persberg, februari 1888 – P. Öberg
Avskrift: TN