
Reginagruvan började bearbetas år 1871 och låg sydöst om Lindbergshagegrufvan. Vid starten upptäcktes spridda malmfläckar i gångart och kalk efter jordrymmning och bergarbete.
1871: Malmen samlade sig allt mer efter några famnars sänkning.
1872: Malmen visade sig ren och rik, ofta innehållande granat och malakolit; en ort åt sydväst följde malmranden.
1873: Malmen minskade snarare än ökade och fortsatte under hängande väggen mot sydöst; malmen förekom spridd i gångarten.
1874: Gruvan nedlades på grund av ringa malm och dåligt anbrott; en malmklump i nordost bröts på beting.
1875: Malmen bröts endast på beting vid sydvästra orten; därefter inställdes allt arbete.
1876: Efter nedläggning bröts en mindre mängd malm kvarlämnad i dagen, totalt 890 centner.
Reginagruvan fick sin konstkraft från Lindbergshagefallet, beläget cirka 250 meter nordväst från gruvan.
Gruvans djup vid övergivande var 35 meter.