
Före år 1641: Åskagshyttan
”Sjön Yngen kan med full rätt kallas det värmländska bergsbrukets vagga. Runt dess stränder låg redan på medeltiden en krans av hyttor, som alla hämtade sin malm från Persbergsgruvan, varifrån det ju var lätt att sommartid båtledes och på vintern över isen frakta malmen till de olika hyttorna.
Dessa utgjordes redan före 1500-talet av Yngshyttan, Bornshyttan, Torskebäcken, Gammalkroppa och Nyhyttan samt den något längre åt öster från Yngen belägna Saxåhyttan.
Då på 1500-talet Åskagshyttan tillkom, blev också kretsen av hyttor sluten, sådan den kom att förbliva för framtiden.”
(ur boken Löfström – Åskagsläkten*)*
Åskagshyttan anlades år 1560. När den sista blåsningen gjordes i den östra hyttan år 1860 hade hyttverksamheten vid Åskagen pågått i 300 år.
I Allmänna bergverksrelationerna står för år 1656 följande om Åskagshyttan:
”Ähr nu emott 96 åhr gambell. Litten ström med föga vattudrag, tämmelig good skoog, åker ingen, äng liten, malm tages i Päders berghs gruffa 1 mil sjöväg.”
Vem som anlade hyttan finns det inga uppgifter om. Den första bergsman som nämns i någon handling hette Olof Sigfridsson.
Åskagshyttan var den minsta och yngsta av hyttorna runt Yngen, men var speciell på så sätt att den drevs av samma släkt i omkring 250 år.
Driften vid västra hyttan upphörde 1704, varefter verksamheten koncentrerades till den östra hyttan.
I början av 1600-talet fanns även en hammare i drift vid Åskagen. Den blev dock, liksom många andra hammare, förbjuden på grund av otillräcklig tillverkning.
I 1637 års relationer är hammaren upptagen som öde och utdömd.
År 1641 anlade Sigfrid Olofsson, son till Olof Sigfridsson, en ny och egen hytta öster om sjön Åskagen. Därmed fanns två hyttor: Västra Åskagshyttan och Östra Åskagshyttan.
Den östra hyttan omnämns första gången i bergverksrelationerna år 1656, där det står:
”En benämpt Sigfrid Olloffsson i Åskagen haffer uppbyggt en serdelles masugn, emedan ringa wattufall wed siällffa hyttan ähr, allenast 1/16 mill ifrån den gamblle Åskaggen.”