Laddar...
Foto: Ölander
Beskrivning av karta över Getö Stora Järnmalmsgruva i Färnebo socken av Värmlands län.
Getö Järnmalmsgruva omnämns första gången i Bergmästarrelationerna år 1740, då en gruva , kallad Norra Getögruvan arbetades och uppgavs vara 11 famnar djup med en god och välartad malm, denna gruva omtalas sedan även 1820, då den till följd av starkt vattentillopp måste överges, och anstod malmen på botten till en längd av 2 1/3 famn med en bredd av 1 1/2 famn.
En annan, benämnd Södra Getögruvan omtalas år 1748 och var då 12 famnar djup, men förde en rödbräckt malm. Denna arbetades likaledes 1820 men övergavs samma år på grund av inträngande vatten. Dessa båda gruvor omnämns sedan ej i relationerna och har därför troligen från denna tid legat öde. Belägenheten av den kan ej med säkerhet avgöras, men troligen avses ett par av de vattenfyllda gruvor, som är belägna strax norr och strax söder om Stora gruvans dagöppningar.
Den egentliga Getögruvan omnämnes i samma relationer första gången år 1766, då den upptogs från ödesmål, men blev sedan följande året övergiven, inte av brist på malm utan på grund av den överdrivna kostnaden. Nästa period vilken gruvan var under arbete var åren 1784 – 1786. Först nämnda året sägs gruvan vara 15 famnar djup och en nybyggd hästkonst kördes beständigt, arbetet uppgavs ej löna sig, oaktat god malmtillgång. År 1785 hettes det om gruvan, att hon var den mest malmgivande av strögruvorna, men att vattentilloppet var starkt.
Med undantag av år 1819, då den helt obetydligt arbetades, låg gruvanöde tills år 1847, då en ångmaskin uppställes för att lämna kraft till konst och spel. Arbetet fortgick nu ända till år 1860 med gott resultat med undantag av de två sista åren, då ångmaskinen blev för bränsleödande för att kunna undanhålla det starkt tillflödande vattnet. Under denna period avsänktes gruvan från omkring 30 m till nuvarande avvägning å 91-96 m och under ett år (1852) avsänktes malmbotten t.o.m 5 famnar (9m).
Gruvan inmutades ånyå år 1892 och nya utmål tilldelades den i juni 1895. Hösten 1899 uppsattes här en lokomobil med spel och gruvan började länsas vilket arbete påföljande vår fortgått så långt att en kvarlämnad malm i botten av en i norra gaveln indriven ort kunnat angripas. Först innevarande vår blev gruvan helt och hållet länsad på vatten och vrak, så att fyndigheten på botten kunnat angripas.
Malmen utgörs av tät godartad svartmalm, förande pyroxenskarn. Gruvan blev till en del kartlagd under år 1860 av A.J. Nyberg. Denna karta har vid upprättandet av den nya emellertid ej använts, emedan endast en märkpunkt finns utmärkt å dagbladet och de å djupbladen angivna icke kunnat igenfinnas. Några bergartsbeteckningar är på gamla kartan icke utsatta.
Kartans norrstreck är bestämt genom syftning på Polstjärnan.
Persberg i April 1901.
G. Jungner
Avskrift: TN
Originaldokumentet finns under texter.