Laddar...
Persbergs Sprängämnesfabrik startades av Sebastin Aktiebolag Stockholm år 1874. Fabriken övertogs år 1875 av gruvägare i Filipstads Bergslag, som Ingenjör och föreståndare vid fabriken tjänstgjorde Johan Algot Törneman. Anledningen till att fabriken startades detta år var troligen den att Nitroglycerin Aktiebolagets patent på tillverkningen av sprängolja upphörde att gälla det året. Törneman uppfann och fick även patent på ett stubinrör, som han överlät till Sprängämnesfabriken. Överlåtelsehandlingen finns att läsas under bilder.
Det är inte mycket som återstår av fabriken idag, det kraftiga sprängskyddet och längre mot norr, ytterligare några skyddsvallar och en mindre byggnad. Att fabriken placerades vid Gubbdammen berodde nog på närheten till processvatten från Yngshytteälv och det relativt avskilda läget, även närheten till järnvägen borde ha varit en fördel.
År 1868 infördes förbud mot handel och transport av nitroglycerin. År 1870 lyckades Nora-Gyttorp Krutbruk få dispens från sprängämnesförordningen för transport av 12,6 ton flytande nitroglycerin årligen till Persbergs, Nordmarksbergs, Långbans- och Tabergs gruvor. Vissa villkor skulle dock uppfyllas, nitroglycerinet skulle uppblandas med minst 2 procent bensin eller nitrobensen och ansågs då av inspektör Styffe på Teknologiska institutet att i transporthänseende kunna jämföras med dynamit och på så vis kunde man kringgå sprängämnesförordningens regler. Genom förnyade resolutioner förlängdes detta tillstånd att gälla ända till utgången av år 1899.
År 1875 fick Persbergs sprängämnesfabrik tillstånd att transportera flytande nitroglycerin till vissa gruvor inom Färnebo Härad. Det var framför allt i det värmländska bergsbruket som motviljan mot att ersätta sprängoljan med dynamit gjorde sig märkbar. Det var disponenter och förvaltare vid dessa gruvor som upptog en förtvivlad kamp med myndigheterna i avsikt att fortfarande få använda sprängoljan under åberopande av att man i det hårdsprängda berget inte kunde ersätta det med den svagare dynamiten.
Motståndet mot dynamiten var hos gruvintressenterna så stort att man år 1871 förde förhandlingar med Nitroglycerinbolaget om att anlägga en fabrik för att utvinna nitroglycerin ur dynamit, troligen i ett försök att kringgå transportbestämmelserna.
År 1918 hade Svenska Sprängämnesföreningen planer på att överta och utvidga Persbergs sprängämnesfabrik, de planerna kom till Bofors Nobel Kruts kännedom som de ansåg som ett hot mot sin verksamhet. Nobel Krut inledde därför förhandlingar med Svenska Sprängämnesföreningen och Persbergs Sprängämnesfabrik och lyckades år 1920 träffa en uppgörelse om ett nära tekniskt och ekonomiskt samarbete.
Sprängämnesfabriken övergick samma år till det nya bolaget och fabrikens kapacitet utökades. I avtalet ingick bland annat att Bofors levererade det pulverformiga sprängämnet ”Stjärnnobelit” till Persberg, pulverformiga sprängämnen skulle visa sig vara mindre efterfrågade.
När dynamiten började användas vid Persbergs gruvor användes uteslutande Persbergsdynamit av extradynamittyp, den innehöll nitrocellulosa, trämjöl, ammoniumnitrat och nitrobenzol samt omkring 53% nitroglycerin. En tid tillverkades vid fabriken även förladdningar av fuktig plastisk lera, de hade samma dimension och emballage som dynamitpatronerna. De färdiga förladdningarna blev omtyckta av ortdrivarna eftersom de var tidsbesparande att använda.
Persbergs Sprängämnesfabrik gick dåligt under större delen av 1920-talet trots det nybildade bolaget, årstillverkningen var endast 40 ton och åren 1924–26 låg produktionen helt nere. År 1929 slöts ett avtal med Nitroglycerin Aktiebolaget om att de skulle överta leveranserna till fabrikens kunder, avsikten med avtalet var att på sikt lägga ner fabriken i Persberg.
För att upprätthålla fabrikens tillverkningsrättigheter tillverkades en tid 10 Kg dynamit per år, med råvaror från Gyttorp.
Här följer en redogörelse över de försök med nitroglycerin som gjordes vid Persbergs gruvor 1865, lämnad av Herr Sundberg Jernkontorets Stat.
>>>”Under hösten år 1865 hafva försök gjorts vid några grufvor vid Persberg blifvit gjorda att använda nitroglycerin. Det första försöket gjordes i Oscar Fredriks stoll, der berget består af en finkornig blandning utaf malakolith och granat, med stundom något jernmalm, och är ytterst svårsprängdt; af denna bergartens beskaffenhet var det därföre lättast att här se den större effekt som nitroglycerin borde åstadkomma.
Ännu har detta sprängämne här kort tid varit användt och man kan derföre icke ännu angifva resultatet deraf i bestämda siffror. Så mycket synes man redan nu dock kunna påstå, att nitroglycerin eger flera fördelar framför vanligt krut genom dels det enkla och beqväma arbetssättet och dels den större effekt det lemnar, så att en betydligt större qvantitet brutet berg kan vid användning af detsamma, med samma arbetspersonal och på samma tid erhållas, än då krut användes, hvaraf naturliga följden blir en i samma mån, nedsatt brytningskostnad.
Arbtarne hafva också redan insett fördelarne häraf och vilja numera helst använda nitroglycerin oaktadt de faror, som genom oförsigtighet äro dermed förenliga. Någon olycka har dock ännu ej här inträffat och af de gaser, som vid förbränning bildas, har ingen skadlig inverkan på arbetarnes helsa kunnat förmärkas”.<<<
Arkiv: Jernkomtorets Annaler 1866.
Avskrift: TN
För att frakta nitroglycerin lät Nora-Gyttorp Krutbruk konstruera en vagn som drogs av två hästar och en vagn som drogs av en häst. Dessa vagnar kallades för ”stora’’ och ”lilla” oljevagnen och var speciellt konstruerade för att transportera explosiva varor. De var försedda med mjuka fjädrar och på stora vagnen fanns en spärrklo för att hålla vagnen stilla i större motbackar medan hästarna vilade samt vid isigt väglag. På stora vagnen lastades 340 kg nitroglycerin och på lilla vagnen 210 kg.
Det var Professor Sobrero i Turin som år 1847 uppfann nitroglycerinet.
I början av 1850-talet inledde Alfred Nobels far, Imanuel, försöken med att använda nitroglycerin som sprängämne, men hans försök blev resultatlösa. År 1862 tog han hjälp av sonen Alfred som inledde försöken med att få nitroglycerinet att detonera på ett kontrollerat sätt, lösningen på problemet var en kruttändare, den första varianten av det som skulle bli en sk knallhatt. Den första lyckade sprängningen med sprängolja gjorde Alfred år 1863.
Men med användningen av sprängolja följde många olyckor och oljan hotades med ett förbud mot användning. Alfred började att experimentera med olika lösningar för att ta fram ett säkert sprängmedel, det var när han blandade nitroglycerinet med kiselgur som han fick fram en säker och formbar massa som fick produktnamnet ”Gurdynamit”. År 1867 fick han Svenskt patent på Gurdynamiten.
Uppgifterna är hämtade från Josefin Sabos avhandling,
”Reglerad sprängkraft Dynamiten, staten och den svenska civila sprängmedelsindustrin 1858-1950.”
Vill du veta mer om sprängolja och dynamit ska du följa den bifogade länken till Josefin Sabos intressanta avhandling.