Laddar...
”Ändamålet med vattenledning var med få ord följande:
Det naturliga vattendraget, Yngshytte-Elf, emellan sjöarne Horrsjön och Yngen, bildar väl sju serskildte fall, af ålder använde till qvarn, såg och grufvekonster, men desse fall äro ej mer än omkring 10 fot höga hvardera, emedan det öfriga af hela fallhöjden 114 fot emellan sjöarne, upptages af forsar mellan fallen. Dessutom är detta vattendrag och de därvid anlagde konsthjul belägne på ett betydligt afstånd ifrån de grufvor, som däraf blivit betjänte. Den ansenliga längd på konsterne, som häraf blev en följd, gjorde det ej blott ganska kostsamt, utan äfven omöjligt att hålla konsterne i vederbörligt skick; emedan man ibland knappast avsluta en reparation å konsten på ett ställe förrän den geck sönder på ett annat.
Då tillika de låga fallens , som i sig sjelf var föga tillräcklig blef ännu otillräckligare dels därigenom att därigenom en så stor del deraf upptogs af frictionen mm, hos de långa konsterne, dels och i synnerhet emedan den (för konsternes ofta inträffade reparationers skull) ej kunde verka oafbrutet, utan bara på de mellantider, då inga reparationer gjorde den overksam; så var redan följden den, att de betydligaste grufvorna ej kunde drivas på botten, utan dels på väggarne, dels, såsom i Storgrufvan, i taken i arbetsrummen. Den med hvarje år ökade åtgången af och minskande tillgången på, slanor eller konststänger, skulle snart hafva gjort att omöjligt att längre underhålla de gamla konsterne, då år 1818 vid Commissions-förrättningen i Wermland, som visst icke var föranledd af detta ämne, fråga tillfälligtvis uppstod, om möjligheten, att leda Horrsjövattnet en ny väg genom Grufvefältet, för att anlägga konst och spel-hjul, på de fördelaktigaste ställen, som localen medgaf.
I anledning deraf företog framledne Konstmästaren Bransell samma år om hösten en undersökning, hvilken året därpå eller 1819 granskades af mig, då plan för hela företaget uppgjordes. 1820 företogs sjelva arbetet, och den 19 November 1921 så vida fullbordat, att de nya konsterne för Högbergs-fältet, Storgrufvan och Hagrgrufvan voro i full gång samt Konsthus och Hjulbyggnader för Krangrufvan ungefärligen till 3/4 fullbordat, byggplatsen för qvarnen var tillredd och machineriet anskaffat. Af det föregående följer, att besparning i konsternes underhålls-kostnad visst icke var det enda hufvudsakliga ändamål, som med vattenledningen åsyftades; ty om de nya konsterne hade blivit lika otillräcklige för sine ändamål, som de gamla; så hade deras förminskade underhållskostnader varit af föga vigt.
Det hufvudsakliga ändamålet var således:
1 mo: Att kunna anlägga konsthjul , som ägde en tillräcklig eller överflödig kraft, på sådana inom grufvefältet belägne punkter , hvarifrån konstarmar bekvämligast kunde ledas till hvilka som hälst , af de runt omkring hjulen belägne grufvor.
2 mo: Att bereda fall och byggplatser för spel ( till malmens uppfordring ), qvarn och såg.”
Gust. af Uhr, Directeur och Bergs-Mecanicus.
Avskrift: TN