Laddar...
Kortfattad beskrifning till kartan öfver Hage- och Isaksgruvorna i Fernebo socken i Wermlands län.
De inom kartans område befintliga Hage- och Isaksgrufvorna bilda tillsammans med de norr derom belägna Masungslånga och Lerpgrufvorna ett fält, som intager ungefär midten af Persbergshalföns södra del mellan Odalfältet och Högbergsfältet.
Dess malmer äro mer eller mindre regelbundna lager inbäddade i Hälleflintgneis (Eurit, Granulit) och synes intaga olika nivåer inom (lagerserien?). hvilket förutom af deras läge i förhållande till hvarandra äfven antydes genom de malmernas åtföljande lagerarternas olika natur i de särskilda grufvorna.
I södra Isaksgrufvan utgöres nämligen lagerarten, af pyrolen-Granatskarn endast obetydligt talkigt, i Hagegruvorna af pyrolenskarn något mer talkigt, under det att Norra Isaksgrufvans malm åtföljes af nästan uteslutande talkiga arter. Till sin natur är malmerna föröfrigt godartade angående svartmalmer.
För vattenlänsningen erhålles kraft från ett 45 fots överfallshjul (Risfallshjulet), hvilket för samma ändamål betjänar äfven Stor- och Alabamagrufvorna inom Odalfältet. För berguppfordringen finns ett för detta fält särskildt byggt 19 fots öfverfallshjul (Hagehjulet).
Södra Isaksgrufvan upptogs från ödesmål 1840 och började 1851, sedan en utmåltvist blifvit afgjord, att på allvar bearbetas. Den var då 13 meter djup från lafven, 15 meter lång och 2 meter bred. Arbetet fortgår till 1857, då grufvan åter nedlades vid ett djup af 27 meter från lafven. Botten innehöll då tvenne halfmeter breda malmränder, mellan lagrade af ett 0,7 meter mäktigt skarnlager.
Upptogs återigen år 1880 och har sedan denna tid oafbrutet varit igång. Malmen förekommer fortfarande i två af ett pyrolen-granatskarnlager åtskilda ränder. Åt söder har grufvan vunnit i utsträckning genom den fältort, som 1882 åt detta håll påbörjades. Malmränderna är visserligen smala och hårdbrutna men grufvan men grufvan har starka väggar, hvilka behöfva föga timmer till stöd och malmen är godartad och eftersökt.
Under 7 års perioden 1880 – 1886 upphemtade 221 800 centner (= 9428 metriska ton) malm med en tackjärnsprocent i generalprof för primamalm af 55 – 58,5 och för sekunda af 47 – 49.
Norra Isaksgrufvan.
Under detta namn upptogs i de ?? 1880 en äldre nordvest om den föregående belägen gammal grufva. Den var då omkring 15 meter djup från dagen och utgjordes af två genom en skarnbalk åtskilda sänkningar, hvilka under arbetets fortgång nedåt blifvit genom komunikations- och undersökningsorter på 3ne nivåer sammandrifne.
Emedan malmförekomsten i denna grufva är oregelbunden och emedan malmen åt hängandet begränsas af Hälleflintgneissen, endast åtskild från densamma af en släppig kloritsköl, så blifver brytningen besvärlig och fordrar stor åtgång af timmer för väggarnas understödjande. Grufvan arbetas fortfarande.
Malmen är talkig svartmalm och måste på masugnen uppblandas med andra mer lättgående malmer. Under 6=årsperioden 1881 – 1886 uppfordrades 484080 (=20577 metriska ton) malm med en tackjärnsprocent Generalprof för primamalmen af 55 – 60 och för sekunda af 40 – 53.
Till grund för kartan ligger den af Th Olsson år 1870 öfver Hagegrufvorne upprättade, jemte den af mig i och för det lodrätta skaktets neddrifande i Westra Hagegrufvan under januari och Februari 1876 från dagen till grufvans dåvarande botten verkställda kontrollmätningen äfvensom mina årliga mätningar från och med år 1875 till närvarande tid. Isaksgrufvorna äro af mig genommätta från dagen. Östra Hagegrufvans bergarter hafva blifvit inlagde efter relationerna.
Persberg i februari 1887
P Öberg
Grufingeniör i Westra Distriktet.
Avskrift av originalhandling: TN