Laddar...
Östra Hagegruvan nämns i relationerna första gången år 1793, då den sägs ha varit arbetad före denna tid. Den var år 1793 neddriven till ett djup av 21 meter med en längd av 10 meter och en bredd av 3,5 meter. Arbetades sedermera oavbrutet ända till 1848, då malmtillgångarna i gruvans norra del var uttömd.
Sistnämnda år påbörjades för undersökning av det södra fältet, ett nytt schakt,, varmed påträffades en lös till mull sönderfallande malm. Såsom en följd av för svag förtimring igenrasade detta schakt år 1852.
Gruvan vilade sedan till 1856, då mot slutet av året ett nytt schakt sydost om alla de föregående utstakades och neddrevs, för en kostnad av 20815 kronor 68 öre, under de två följande åren 38 meter till genomslag med underliggande Hagbergsort av gamla gruvan.
Härefter vidtog återigen malmuppfodring och gruvan var i början av 1860-talet en av Persbergsfältets mest givande, men 1865 inkom hälleflinta i botten och borttog malmen. Arbetet bedrevs sedermera i den sydöstra gaveln, åt vilket håll en utlöpare av malmen av ringa höjd men stor utsträckning i fält förfanns. Svårigheterna med vattnet och bergets uppfodring tilltog alltmer och vid den 1873 inträffade vattenbristen för uppfodringsverken nedlades gruvan och har sedan dess vilat.
I degelprov har primamalmen under olika år lämnat från 54 upp till 61 proc och sekundamalmen från 42 till 51 proc tackjärn, alltsammans på generalprov.
Persberg i Februari 1887
P Öberg
t.f. Gruvingenjör i Westra Distriktet.
Avskrift TN