Storgruvans konsthjul

Storgruvans Konsthjul byggt 1752

Plats och lämningar

Några lämningar av hjulgraven efter Storgruvans konsthjul kan inte hittas. Cirka tio meter från Yngshytte älv mot öster kan man dock se var stånggången gick på sin väg mot Storgruvan. Fallet vid Gubbdammen användes tidigare för driften av Önshyttan.

Svårigheter med vatten i gruvorna

I Relationerna för år 1702 står att läsa om Storgruvfan att gruvan arbetades av 13 man, men att:
”Vattnet tager öfverhanden ehuru handspel äro uppsatta.”

Samma år står om Badstu- och Kammargrufvan n.v från Storgruvan, att den ”Förolämpas af det myckna vattnet.” I Carlsgrufvan fanns ett tryckverk som dagligen trampades av sex personer för vattenuppfordringen, medan Dalkarlar grävde ett stort dike.

År 1704 står om Norra Kärrgruvfan tillhörig Storgruvefältet:
”Att vattnet orsakar mycken kostnad, men ännu mera i Södra Kärrgrufvan, der 12 à 14 personer dagligen måste med stor möda söka hålla genom handspel vattnet ute.”

Dessa beskrivningar visar de svårigheter man hade med att hålla gruvorna fria från vatten med de hjälpmedel som fanns.

Konstens tillkomst

Att få de många intressenterna vid Persbergs gruvor att komma överens om finansieringen av en konstbyggnad var nästan omöjligt. Först 1751 lyckades Bergmästaren övertala intressenterna:

• Brukspatronerna bidrog med 6000 daler kopparmynt

• Bergsmännen med 56 daler Smnt per hytta

• 15 gruvbrytare lämnade bidrag

Bergs-Collegium medgav att 900 träd fick hämtas från Dalaskogarna.

Konsthjulets drift

Konsthjulet stod i Yngshytteälven, 797 famnar från gruvan, och blev färdigt 1752. Hjulet sattes igång i oktober, men måste efter en månad stanna på grund av kylan. Våren 1753 återupptogs driften, men kraften räckte knappt till gruvornas tömning, eftersom vattnet i Storgrufvan och övriga gruvor var sammanhängande.

För att kunna bearbeta Krangrufvan byggdes en arm och stånggång fäst vid Storgrufvekonsten. Midsommartiden blev den klar, vilket gjorde att arbetet i Krangruvan kunde påbörjas i september.

År 1754 byggdes ytterligare en arm till Kran- och Baggegrufvehalsarna. Trots detta förlorade konsten effekt vid Storgruvan. När konsten stoppades i november var vattnet sänkt till 30 famnar från lafven i Storgrufvan och till samma nivå i Spensens ort, Kammargrufvan och Stora Kåfven.

För att kunna bearbeta Brickegruvan återstod 15 famnar vatten att sänka. Vintern ansågs för svår för drift, och en konstmästare anställdes med lön från Bergs-Collegium.

Kostnader

Konsten kostade brukspatronerna och bergslagen över 30 000 daler kopparmynt.