Laddar...
Gruvans drift
Gruvan upptogs från ödesmål år 1870 och länsades på vatten och berg. Arbete pågick under åren 1871–1872, men med klent utbyte av malm.
Vissa undersökningsarbeten genomfördes, dock med liten framgång. När arbetet inställdes år 1872 ansågs gruvan vara helt tömd på brytvärd malm.
Läge och utsträckning
Gruvan ligger på östra sidan av Skavnäsudden.
Den är 170 fot djup (51 m) och sträcker sig cirka 20 meter ut under sjön mot öster.
Konstkraft
Gruvan fick sin konstkraft från det konsthjul som låg vid Braskefallet, på ett avstånd av cirka 1 700 meter från gruvan.
Drivning och transport i gruvan
Gruvkartan (Bild 3) visar att gruvan till största delen drevs i donläge. Därför byggdes en så kallad slangång (Bild 5), på vilken malmtunnorna släpades.
Slangångar användes dels för att styra tunnorna rätt väg genom gruvan, dels för att ge tunnan en mjukare gång. Detta minskade slitaget på både tunna och lina.
Där slangången slutar och schaktet övergår i vertikalt läge sitter en bobinformad rulle (Bild 5), kallad konis på gruvspråk. Den hade till uppgift att styra tunnan rätt under dess fortsatta färd genom gruvan.
