Laddar...
Dahlgrensbyggningen
Dahlgrensbyggningen uppfördes troligen i mitten av 1800-talet som bostäder för Högbergsfältets arbetare. Den murades med ”sinnersten”, även kallad ”Bergslagssten” eller ”slaggtegel”, och med putsade väggar.
Om hur planlösningen på första våningen såg ut är det svårt att bilda sig en uppfattning, men andra våningen rymmer mycket troligt sex stycken enrumslägenheter.
Som ni ser på bild 1 var det utvändiga trappor på huset, vilket gjorde att planlösningen på våning 3 i våra dagar framstår som mycket speciell. Om våning 3 kan Hacke Juvel berätta följande: Den innehöll två gavellägenheter, för att komma till den södra lägenheten var man tvungen att passera genom grannarnas lägenhet mot norr. Det gällde att grannsämjan var god.
Slagg som byggnadsmaterial
Slaggen bildades vid framställning av järn i masugn, det blev stora mängder slagg, särskilt vid de större hyttorna. Slaggen flöt ovanpå järnet i masugnen och tappades ut över golvet i hyttan, där den slogs sönder för hand för att köras ut på tippen som avfall.
Slaggen användes som ett billigt byggnadsmaterial, så kallad slaggflis. Det förekom även att den användes till taktäckning. Slaggflisen murades ibland i förband med kalkbruk, men en vanlig metod var att använda gjutformar för att forma väggarna med kalkbruk och flis.
Väggarna putsades med kalkbruk, utvändigt för att skydda mot inträngandevatten. Det var när man lärt sig tekniken att gjuta slaggtegel som slaggen fick ett värde för hyttlagen – tidigare var den bara en arbetskrävande kostnad.
Utvecklingen av slaggtegel
Idén att gjuta byggnadsmaterial av slagg kom till Sverige från England. Arkitekten Clas Eliander såg under sina resor dit på 1740-talet hur man gjöt slaggsten till byggnadsmaterial.
Bergmästaren i Öster- och Västerbergslagen, Axel Fredrik Cronstedt, påbörjade försök med att gjuta slaggtegel, men det visade sig inte vara helt enkelt att få fram en hållbar sten.
Han kom fram till att malmer som var ensamgående i masugnen och inte krävde tillsatser av kalksten i smältningen var bäst lämpade för gjutning av tegel. Han insåg också att det var storleken på de tillsatta kalkstenarna som var problemet. Var stenarna för stora löste de sig inte helt i smältan, och då band de fukt som gjorde stenen spröd och frostkänslig.
När han började finkrossa kalken så att den löste sig i smältan var problemet löst och tillverkningen kunde börja. Det var bara slaggen från träkolseldade masugnar som kunde användas till gjutning av slaggtegel.
Även hus murade av slaggtegel putsades till en början, men i slutet av 1800-talet blev det modernt att låta de estetiskt vackra murverken vara synliga.
Källa
Artikeln Bergtagen av Bergslagens byggnadssten av Martin Sjöström, Uppsala universitet – Campus Gotland, VT 2022.
