Sågfallets såg

Sågen flyttades i början av 1860-talet cirka 1,5 km nedströms till Malmbergsviken, från den plats som än idag kallas Sågfallet. Flytten gjordes för att underlätta transporten av timmer fram till sågen, eftersom det mesta av sågtimret transporterades sjövägen från skogarna runt sjön.

Tidig elektrisk belysning

Redan år 1890 lät disponent Mossberg installera en dynamomaskin i sågen. Den drevs av sågens turbin och försåg vissa utvalda platser på gruvfältet med elektrisk belysning.

Ledningarna bestod till stor del av gamla gruvlinor. Enligt Hjalmar Södersten, förman på elavdelningen vid gruvorna, försåg dynamomaskinen även Herrgården med belysning.

I Jernkontorets Annaler år 1892, i avsnittet Belysning, står följande:

”Ehuru belysning är det sätt, på hvilket elektriciteten hittills erhållit den största användningen inom landet, har endast undantagsvis något grufvefält blifvit försedt dermed och detta, oaktadt behofvet af lyse, just vid grufvehanteringen, ingalunda är ringa, i synnerhet vid skrädningen af malmen.

För så vidt är bekant, har hittills starkare belysning för grufvarbeten endast användts vid Persberg och Grängesberg.”

Ombyggnad av sågen

Bilderna 7, 8 och 9 visar ritningarna till en föreslagen ombyggnad av sågen år 1906. Troligen genomfördes denna ombyggnad, eftersom det i boken ”Värmlands skogsbruk – Fordom och nu” från år 1929 anges att sågen då var utrustad med en ramsåg för husbehovssågning.

Skogsbruk och sågverksamhet

Under åren 1908–1922 avverkades i genomsnitt 4600 m³ virke per år på bolagets marker, varav ungefär hälften användes för gruvornas och egendomarnas egna behov.

I beskrivningen av anläggningen står:

”För skogsprodukternas förädling finnes en elektriskt driven såg med en ram, ett dubbelt kantverk och en hyvel, belägen nedanför Krangruvan vid Malmbergsviken i omedelbar närhet av järnvägsspår. I denna anläggning sågas årligen ej obetydliga mängder virke för eget behov och försäljning, varjämte i en med ett flertal maskiner utrustad snickarverkstad förfärdigas behövligt byggnadssnickeri o. d.”
(Carlborg, sid. 381)

Sågfallets kraftstation

År 1924 installerades en 160 hk dubbelturbin från Finnshyttan i den gamla smedjan. Turbinen anslöts till den hydrauliska kompressorns tilloppstub genom en avgrening.

Tubledningen drogs genom det gamla sågintaget, som blivit torrlagt efter att Krangruvans konsthjul tagits ur drift.

Vid normal drift producerade kraftstationen cirka 80 kW.

På bild 3 kan man se var dubbelturbinens sugrör gick ned till utloppskanalen.

Tekniska uppgifter

Ägare: Persbergs Grufve AB

Byggnadsår: 1924–1925, 1928
Flodområdesareal: 40 km²
Utnyttjat flöde: 0,6 m³/s
Turbin: 1 Francis, 2 hjul, 160 hk
Generator: 3-fas, 50 Hz, 2000 V, 175 kW
Topplast 1929: 90 kW
Produktion 1929: 161 190 kWh

Uppgifterna om kraftstationen är hämtade ur Kommerskollegium: ”Sveriges utbyggda vattenkraft år 1930” av Åke Johansson, Hammarö.

Smedja och verkstad

År 1864 uppfördes en smedja och verkstad vid Sågfallet.

Anläggningen var dock utrustad med relativt primitiva hjälpmedel och maskiner, vilket gjorde att den snart blev otillräcklig för den tekniska utvecklingen inom gruvdriften.

År 1917 uppförde därför bolaget en ny reparationsverkstad och smedja som bättre motsvarade tidens krav.

Bilderna 5 och 6 visar ritningarna till den smedja och verkstad som uppfördes 1864.