Laddar...
Krakbogruvan
Efter en promenad genom Tilas stoll kommer man ut i Krakbogruvan.
-
Gruvan arbetades från mitten av 1750-talet, i perioder, fram till år 1905.
-
Den var den näst sista gruvan i drift på Högbergsfältet.
-
Vid nedläggningen hade gruvan ett djup av cirka 103 meter.
Konstruktion och konstgång
Teckningen på bild 1 visar en imponerande timmerkonstruktion över gruvan:
-
Konstruktionen bär upp konstgången där den byter riktning och fortsätter ner i gruvan.
-
Riktningsändringen sker över en vinkarm, här lokalt kallad för ”doppare”.
-
Den del av konstgången som går ner till gruvans botten benämns storstången.
-
Konstkraften kom från Braskefallet vid Flintkärret, cirka 1 200 meter från gruvan.
Definition från Jernkontorets Bergwerks lexicon
Storstång (Schachtgestänge) vid vattukonster är den på vinkarmen hängande stången som går ända ner i konstschachtet, och där de smärre sugstängerna är anslutna.
Se även: Bij Tab. III Fig. 1, H samt Tab. IV Fig. 1, H.
Gruvans djup och uppdelning
År 1754 var grufvans djup 13 famnar (ca 23 m).”
”Krakbogrufvan: I dagen måste malmen varit ganska mäktig, emedan gången till 3 famnars djup och fyra famnars bredd är bruten på 47 famnars längd. Ifrån förenämnde djup är gruvan delad i 4 sänkningar med 2 á 3 famnars mellanband.
Avskrift: Svenska Bergverkens Uppkomst och Utveckling, J. O. Carlberg, Professor i Bergvetenskap.
