Teckning: August Johan Winqvist, 1846.

Jordkulor vid Högbergsfältet

Bostäder för gruvarbetarna

Ända fram till mitten av 1800-talet fick arbetarna i stor utsträckning själva skaffa sig bostad genom att bygga en jordkula på eller invid gruvfältet. Platsen valdes gärna så att det fanns möjlighet till odling, och potatis och kål var vanliga grödor vid gruvfälten.

Fram till slutet av 1800-talet var jordkulan den bostad som de mindre bemedlade i samhället fick nöja sig med. Bostäderna var ofta mycket små, och ibland bodde hela familjer på bara några få kvadratmeter. När man vandrar på Högbergsfältet kan man fortfarande se flertalet lämningar efter jordkulor i varierande storlek.

Konstruktion och inredning

Jordkulorna varierade i utförande:

Enklaste typen: Byggda av kasserad sten från gruvbrytningen (sk. varp).
Mer avancerade typer: Kallmurade väggar av natursten, täckta med mossa och ibland björknäver innan jordåterfyllnad.
Framsidan bestod ofta av trä med en dörr och ibland ett litet fönster.
Golvet var av trampad jord och taket av rundvirke, isolerat med mossa, näver och torv.

Till en början värmdes bostaden av en enkel härd mitt i kulan med ett rökhål i taket, liknande finnarnas rökstuga. Senare byggdes eldstäder med skorsten, murade av natursten och lera.

Livet i jordkulan

Jordkulan gav ingen mark, men de som hade råd kunde föda en get, vilket gav viktig tillgång till mjölk.
Vintertid kunde man behöva dela bostadsutrymmet med geten.

Under långa perioder levde Sveriges befolkning ett fattigt, hårt och kort liv. Under andra delen av 1700-talet var medellivslängden för kvinnor endast 37 år, något lägre för män. Den höga barnadödligheten bidrog till den låga medelåldern, men barn som överlevde de första fem åren kunde ofta bli omkring 50 år.

Reglering och förändring

År 1850 började läkare och myndigheter uppmärksamma de osunda boendeförhållanden som jordkulorna erbjöd.

År 1870 infördes Sundhetslagen, som reglerade bostäders hälsa och hygien.
Trots detta bedömdes nog inte många jordkulor som olämpliga bostäder.

Stor- och Krangruvebolag inrättade år 1858 gruvdrängstorp, men långt tidigare hade arbetarna själva byggt torp på gruvbackarna.

År 1786 fanns på Nygruve och Högbergets malmfält 23 st bostäder och stugor tillhöriga gruvarbetare, utöver de bostäder som tillhörde husbönderna.

Sen tid

I västra delen av Persberg bodde en gumma kvar i sin jordkula fram till början av 1930-talet: Busk-Lina.

.