Laddar...
Östra Hagegruvan nämns i relationerna första gången år 1793, då den sägs ha varit arbetad före denna tid. Den var år 1793 neddriven till ett djup av 21 meter med en längd av 10 meter och en bredd av 3,5 meter. Arbetades sedermera oavbrutet ända till 1848, då malmtillgångarna i gruvans norra del var uttömd.
-
1852: Ett nytt schakt på det södra fältet påträffade lös, mull-sönderfallande malm. Schaktet rasade igen på grund av svag förtimring.
-
1852–1856: Gruvan vilade. I slutet av 1856 påbörjades ett nytt schakt sydost om tidigare schakt, till en kostnad av 20 815 kr 68 öre. Under de två följande åren drevs schaktet 38 m till genomslag med underliggande Hagbergsort av gamla gruvan.
-
1860-talet: Malmuppfordring återupptogs och gruvan blev en av Persbergsfältets mest produktiva.
-
1865: Hälleflinta trängde in i botten och malmen tog slut. Arbetet fortsatte i den sydöstra gaveln där en malmutlöpare med liten höjd men stor utsträckning fanns.
-
1873: Vattenbrist för uppfordringsverken ledde till att gruvan stängdes och har sedan dess legat vilande.
-
Malmanalyser:
-
Primärmalm: 54–61 % tackjärn
-
Sekundärmalm: 42–51 % tackjärn
-
Persberg, februari 1887
P. Öberg, t.f. Gruvingenjör i Västra Distriktet
Avskrift TN
