Laddar...
Maskinhuset inrymde förutom ångmaskin även bostad för 16 arbetare. Från maskinhuset gick både konstgång och spelledning upp till platån norr om maskinhuset, för att sedan fördelas ut över gruvfältet.
Orsaken till att man skaffade ångmaskinen var att den kraft man kunde få från vattenfallen i Persbergs kanal var otillräcklig för gruvfältets drift, därför beslöts i mitten av 1850-talet att inköpa en ångmaskin från Hellefors Mek Verkstad. Maskinen monterades under april tom juni år 1858 under ledning av lärlingen vid ”(¹)Jernkontorets Mekaniska Stat” i Falun C Setterqvist .
Ångmaskinen visade sig redan efter några års drift vara allt för bränsleödande och oekonomisk att ha som huvudsaklig kraftkälla, den fick i fortsättningen utgöra reservkraft. Nu fick man återigen förlita sig till vattenkraften från Persbergs kanal som efter omregleringen av fallen, år 1860, hade ökat tillgången på kraft från 59 till ca:99 hk. Konstkraft fick man från Braskefallets konsthjul, spelkraft från Hagespelet, Braskefallet och Storgruvans spelhjul.
I början av 1870-talet var det återigen problem med kraftförsörjningen vid Persbergs gruvfält, det påbörjades en utredning för att komma fram till en lösning på problemet. Utredningen föreslår år 1874 att ångmaskiner ska svara för kraftförsörjningen för Högbergsfältets gruvor och vattenkraften ska endast användas vid de mera centralt belägna gruvorna på Odalfältet.
Genom att förlita sig till enbart ångkraft vid Högberget frigjordes ca: 16 hk, vilket beräknades skulle klara kraftbehovet vid Odalfältet ytterligare 8 år. Till Högberget föreslogs en 30 hk ångmaskin för drift av konsten, en 10 hk för spelet och en ånggenerator med tre pannor, två i drift och en i reserv, de beräknades täcka det ökade kraftbehovet i 15 år. Vill du läsa hela utredningen, följ bifogad länk ”Utlåtande rörande anskaffande av nödig kraft till Persbergs gruvfält.”
En orsak till att man ville trygga kraftbehovet i 15 år för Högberget var att den av Anton Sjögren föreslagna stollgången från Filipstad till Persberg hade en beräknad byggtid på 10 – 12 år, när den blev klar skulle man få tillgång till hela 200 hk och det skulle, beräknade man, täcka kraftbehovet ”i 100 år”. Stollen var ett högriskprojekt med en beräknad kostnad av 1.500.000 kr och kom aldrig till utförande. Följ bifogad länk och läs om ”Anton Sjögrens eller Karl XV:s stoll.”
Setterqvist konstruerade år 1858 även en förbättrad typ av vändbrott, eller som han kallade konstruktionen ”vinkelbrott”, mycket troligt är att man använde sig av den typen av vinkelbrott på Högbergsfältet. I Jernkontorets annaler år 1858 kan man läsa att Setterqvist ledde arbetet på Högberget vid Persberg, på ”åtskilliga andra byggnader derstädes”. Se ritning och beskrivning , bild 4, 5, 6.
(¹) Jernkontorets mekaniska stat var en organisation av tekniska representanter som Jernkontoret anställde för att ha teknisk tillsyn och stöd vid järnbruken. Den skapades utifrån den tidigare bergsmekanikersysslan och bestod av stationer i bland annat Avesta, Eskilstuna, Falun och Karlstad och existerade fram till 1865.