Laddar...
Krangruvans järnväg, av Anton Sjögren.
”Vid ett flyktigt betraktande synes det väl, som skulle bortförandet från en grufvas dagöppning af det ur densamma uppfordrade berg till behöriga upplagsplatser icke vara förknippadt med särdeles svårigheter; och likväl är denna afforsling i synnerhet vid de större grufvefälten ganska både besvärlig och kostsam.
Åro derjemte de lokala förhållandena sådana, att rätta upplagsplatsen för malmen, derifrån den afforslas till hytta, ligger något aflägset, måste man för transporten till nämnde plats tillgripa annan kraft än människokraften om ej kostnaden skall blifva allt för betungande.
Hos följande framställning är af sådant skäl ämnad att meddela upplysning om den method, man i och för detta ändamål under några år med fördel begagnat vid en del af Persbergsfältets grufvor. Detta grufvefält, såsom beläget på en halfö i sjön Yngen äger fördelen af en lätt malmtransport på nämnde sjö. Härtill fordras dock att malmen skall transporteras från grufvorna till sjöstranden.
År 1855 eller redan något år förut föreslogs derföre att vid Krangrufvan, en af de betydligaste på fältet, med en dubbel järnbana nedföra antingen malmen eller det uppfordrade berget till sina gammla upplagsplatser närmare sjön och nedforslingen skulle då skett på det sätt, att den lastade nedåtgånde vagnen skulle uppdragit den återgående tomma. Vid närmare undersökning af lokalen härför samt öfrige omständigheter befanns det dock vara ändamålsenligare och billigare att lägga en enkel bana mellan grufvan och den närmaste punkten af sjön Yngen och på densamma nedforsla allt det ur grufvan uppfordrade berget och låta sofringen försiggå vid sjön. Banan utfördes efter denna plan om hösten 1856.”
Avskrift från Jernkontorets annaler 1862.
Torbjörn Nordwall i Dec 2024.
Följ bifogad länk och läs Anton Sjögrens mycket intressanta redogörelser om Krangruvans järnväg, om Hagegruvans järnväg och vilka beräkningar som erfordras vid en banas anläggande. Han redogör även för ”Slangångarnas” anläggande i donlägiga gruvor, om igensättningsbrytningens för och nackdelar. Det finns även en utförlig beskrivning över de svårigheter som måste övervinnas efter ett ras i Lindbergshagegruvan.
Harald Carlborg skriver i Persbergs Malmtrakt, sid 371, om den rutschbana som byggdes vid Krangruvan, år 1856. ”Den var enkelspårig och den tömda vagnen uppfordrades av en av den nedåtgående fulla vagnen uppdragen motvikt.”
Den beskrivningen stämmer bra med Anton Sjögrens ritning.
Ritningar: Anton Sjögren, förvarad hos Värmlandsarkiv..