Laddar...
I början på 1860-talet började ändlösa linor att användas för att överföra kraft över långa avstånd, som kraftkälla använde man då vattenturbiner.
När turbinen vid Gåsgruvefallet ersattes med ett konsthjul är det nog inte helt fel att tro att man då tog tillvara fallhöjden vid Nyhyttefallet genom att gräva en 200 meter lång kanal och flytta turbinen dit. Det krafttillskott som turbinen lämnade var säkert vid den tiden mycket värdefullt, var det turbinen från Gåsgruvefallet så hade den en effekt på 4 hk och var en Fourneyron turbin. Benoit Fourneyron 1802 -67, uppfann den sk Fourneyron-turbinen år 1827.
Om när anläggningen vid Nyhyttefallet byggdes finns det inga uppgifter, troligen under mitten av 1860-talet för att driva den 1300 m långa linledningen fram mot Gåsgruvefallet, frågan är om ledningen fortsatte förbi fallet fram till gruvfältet eller om den kopplades ihop med konsthjulet? På dagbladet över Järnvägsgruvan från år 1886 är en spelledning inritad, det kan vara så att turbinen vid Nyhyttefallet stod för spelkraften och konstkraften kom från Gåsgruvans konsthjul.
När man går längs kanalen så slås man av vilken möda som lades på att skaffa kraft till gruvorna.
På bilderna 7 och 8 ser du ritningar över turbinanläggningen, följer du bifogad länk ”Järnvägsgruvan” så kan du se en utförlig beskrivning över linledningen.