Mörkhults gruvorna

Mörkhultsgruvorna.

 

I relationerna omnämns Mörkhultsgruvan år 1787 som följer:

>>”I förliden Januari månad upphördes med arbetet i denna grufva, hvars dimentioner beskrifvas. På botten och i södra strossen fanns ännu en strimma malm kvar.”<<

 

År 1838 upptas Stora Mörkhultsgruvan från ödesmål och drivs fram till september 1843, då arbetet inställdes pga malmen var mycket spridd och föga brytvärd.

År 1855 återupptogs arbetet, vilket bedrevs fram till 1860 genom att man ”genom nedsprängande af här och där qvarlemnade malmkörtlar å grufvans väggar.”

 

Söder om Stora Mörkhultsgruvan gjordes år 1866 en jordrymmning över ett i gamla gruvan känt malmtak, för att kunna bryta den där kvarlämnade malmen. Arbetet i gruvan upphörde redan år 1868.

 

År 1880 beslöts att återuppta driften vid Mökhultsfältets tillhörande gruvor, Mörkhults och Badstugruvorna som då tillhörde Limstjärnsbolaget, konsten förlängdes därmed från Limtjärn fram till gruvorna. Konstens längd var då totalt från spel och konstturbinen vid Skribotjärn ca: 1600 meter.

År 1884 var det bara Mörkhultsgruvorna som bröts av de gruvor som tillhörde Limtjärnsbolaget.

År 1885 upphörde driften vid Mörkhultsgruvorna, de hade då ett djup av, i västra arbetsrummet 76 meter och i det östra 68 meter.

 

I Persbergs Malmtrakt skriver Harald Carlborg om Limtjärns gruvbolag, mycket intressant läsning på sid 321 – 323.