Hydrauliska Kompressorn

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                      Konstnär: Nils Larsson

Bakgrund

Anledningen till att man 1911 började bygga en hydraulisk kompressor var den begränsade tillgången på drivkraft vid gruvfältet. De 300 hästkrafter som stod till förfogande genom avtalet med Älvestorps Bruks Aktiebolag räckte inte längre.

Genom att ersätta den befintliga elektriskt drivna kompressorn med en hydraulisk kompressor frigjordes cirka 175 hk, som kunde användas till bland annat nya spel inom gruvfältet.

Placering och konstruktion

Kompressorn byggdes över det övergivna 56 meter djupa Krangruveschaktet, nordväst om Krangruvan.

Från 106 meters avvägning drevs en stigort upp till genomslag med Krangruveschaktet från ett utsprängt utrymme som fungerade som luftmagasin.

Vattenförsörjning

Den hydrauliska kompressorn drevs med vatten från Persbergs kanal. Vattnet kunde användas eftersom de flesta vatten­drivna konst- och spelhjul vid denna tid hade tagits ur drift.

Kompressorn fick sitt vatten från intagsdammen via en cirka 420 meter lång trätub med en diameter på 1050 mm.

Anläggningen var konstruerad för ett vattenflöde på 900 liter per sekund, men endast cirka 600 l/s kunde utnyttjas på grund av kanalens begränsade kapacitet.

Det minsta flöde som kunde användas under drift var cirka 450 l/s. Vid flöden under 300 l/s klarade vattnet inte längre att dra med sig luften ner till luftmagasinet.

Sughuvudet

På bild 3 syns det rörliga sughuvudet, där luft och vatten blandas.

Vattnet rinner genom 49 rör med en invändig diameter på 109 mm. I vart och ett av dessa rör hänger sju tunnare rör med en invändig diameter på 23 mm, vars övre ändar mynnar ovanför vattenytan.

Sughuvudets höjd i förhållande till vattenytan kunde justeras för att ge bästa möjliga verkningsgrad.

När vattnet rinner genom de grövre rören sugs luft in genom de tunnare rören. Luft och vatten blandas och förs ner till luftmagasinet, där blandningen träffar en kon som sprider den åt sidorna.

Där separeras luft och vatten. Vattnet pressas sedan av lufttrycket tillbaka upp till dagytan och rinner vidare ut i Yngen.

Samtida beskrivning

I “Tekniska föreningen i Örebro 1875–1925: Minnesskrift” beskrivs anläggningen på följande sätt:

“År 1915 anlades den första och hittills enda kompressorn av sitt slag i Sverige, en s.k. hydraulisk kompressor i Persberg. Luften insuges här av fallande vatten, och de därvid uppkomna luftblåsorna komprimeras genom vattnets ökande tryck.
Denna kompressor har många fördelar framför tidigare konstruktioner, såsom mycket ringa slitage och tillsyn, eftersom nästan inga rörliga delar förekommer, samt hög verkningsgrad och avkyld, därmed torr komprimerad luft.”

Ett minne från 1950-talet

Olle Pettersson från Persberg (född 1935) berättade om en reparation som han utförde på kompressorn i slutet av 1950-talet.

Förutom vattenavskiljningen i luftkammaren fanns även en extra vattenavskiljare. I denna satt en flottör som styrde en ventil som stängde om vattennivån blev för hög.

Flottören var tillverkad av 3 mm kopparplåt, formad till två halvklot som lötts samman. När flottören började läcka fick Olle i uppdrag att löda om den.

Arbetet visade sig vara svårt. När han värmde för mycket blåste luften ut och blåste bort tennet, och när han värmde för lite sögs tennet in.

Problemet löstes genom att Olle borrade ett litet hål i flottören för tryckutjämning, som sedan gängades och tätades med en skruv och packning.

Olle började arbeta vid gruvan 1953 på den mekaniska avdelningen. Han var en mycket skicklig yrkesman och hade senare även ansvar för elevernas mekaniska utbildning när gruvskolan fanns vid gruvan.